Nystart på hemmaplan för musikalstjärna

I St Albans utanför London har Mia Karlsson och sambon Andreas trivts med sina tvillingpojkar som nu är sex år gamla. Mia har arbetat som sånglärare på musikalutbildningar och för privata elever i London och dessutom har hon gett konserter, till exempel har hon sjungit Fritiof och Carmencita med Londonbon Sven-Bertil Taube och underhållit på Mercedes Benz galamiddag på Charlottenburgslottet i Berlin.

I april gick flyttlasset hem igen och nu håller familjen som bäst på att göra sig hemmastadda i nya lägenheten med bra pendlingsavstånd både till sambons nya arbete och till Mias kommande uppdrag i Köpenhamn.

Det var många saker som gjorde att familjen bestämde sig för att flytta hem igen. En viktig orsak var att de som småbarnsföräldrar saknade sitt familjenätverk, att träffa och få stöd av far- och morföräldrar och syskon, att vara med på släktkalasen. När barnen började bli lite större kändes det rätt att röra på sig.

Hade Brexit något med det hela att göra?

– Det var ingen avgörande orsak, men England är inte lika trevligt att bo i längre. Vi har inte råkat illa ut, men vi har vänner som bott på lite mindre ställen som fått kommentarer som ”Så gör vi inte i vårt land” och vi har sett effekter av Brexit bland vänner som flyttat. I London är stanna-sidan störst, men i resten av landet, speciellt på landsbygden, finns många av dem som ville lämna EU.

Att saker blivit dyrare i affärerna och att framtiden kändes osäkrare har också legat i vågskålen.

– Jag har jobbat deltid som sånglärare, och det har varit tal om att om man inte tjänar en viss summa per år så skulle man inte få stanna, säger Mia Karlsson.

Att undervisa i England har varit lärorikt.

– På många sätt var det en liten chock att börja undervisa där, de är inte så humana som vi är. Mitt jobb var att förbereda 16-20-åringar för audition till utbildningar som The Urdang Academy. Redan där är det tufft, det är inte så att alla ska få en möjlighet. Klimatet är så mycket hårdare än här hemma – men samtidigt är musikalartisterna briljanta.

Ett projekt som Mia haft är att gå och steppa en gång i veckan.

– Och så har jag försökt ta till mig det som musikalartisterna där har, deras fantastiska skådespeleri och annat. De är ”top notch” på väldigt många saker. Jag har lärt mig mycket om yrket genom att studera mina kollegor och genom att undervisa.

På Det Ny Teater har Mia Karlsson tidigare gjort prestigefyllda huvudroller som Christine i Fantomen och Belle i Skönheten och Odjuret och hon har alltid fått lysande kritik.

– Jag hade nog hoppats att jag skulle kunna ta vid min karriär i London. Men när jag fått barnen och var så där trött insåg jag att utan kontakter krävdes det en sådan enorm apparat. Jag behövde komma i form efter barnen, samtidigt som jag skulle jobba och hade långa restider. När skulle jag hinna göra en showreel? Det var ett dilemma, plus att jag är en ålder mellan roller. Innan var jag given i ungflicksrollerna, nu är de borta och jag har inte riktigt vuxit in i den andra rollerna.

När beslutet att flytta hem var taget skrev Mia Karlsson till teaterchefen Niels-Bo Valbro på Det Ny teater. ”Har du något som jag skulle kunna passa för så kommer jag gärna och provsjunger”.

– Svaret jag fick var: ”Vi ska göra Fantomen, känner du till den?” säger Mia med ett skratt.

Hennes första kontrakt på Det Ny Teater var som swing i Fantomen. Det var 18 år sedan. Nu tar hon sig an samma uppdrag.

Beskriv vad swing är?

– En swing hoppar in om någon blivit sjuk, man är reserv för ensemblen. Om Carlotta blir sjuk har de någon i ensemblen som hoppar in för henne och då blir en ensembleplats tom. Då hoppar swingen in. Det är ett ganska komplicerat jobb, för man måste hålla reda på många. Det står i mitt kontrakt att om jag täcker fler än fyra så får jag högre lön.

Även om det är femton år sedan senast hon var med i musikalen kan Mia Karlsson flera av positionerna redan.

– Det känns överkomligt denna gången. Förra gången fick jag, förutom mina vanliga ”swing-tracks”, de jag är reserv för, göra en massa annat. Jag fick bland annat hoppa in i maskeradscenen även för manliga medlemmar. Man ska ju liksom rädda föreställningen . Dessutom var jag understudy för huvudrollen Christine, så jag hade oerhört mycket att komma ihåg och hålla reda på.

Som swing kommer Mia alltid att vara på teatern.

– Jag står och sjunger i kulisserna om jag inte är på scen. Man måste vara kylig och ha huvudet på skaft. Det är mycket att komma ihåg. Dels måste du veta vad du ska göra på scenen, vilka danssteg var och en tar och var de finns på scenen. Jag skiftar även sångstämma, till exempel mellan första sopran och andra sopran. Men faktum är att det inte är det som är svårast. Det svåraste, kommer jag ihåg, är det som sker bakom scen. Jag kan vara ansvarig för att ta ut eller bära in rekvisita om den person jag täcker gör det. Det är lite mer knepigt. Jag måste följa var och en som jag ska vara swing för och ibland får man också ”gå på”, det vill säga vara på scenen under någon förpremiär.

Eftersom Fantomen är en konceptmusikal som i sin ursprungliga form är likadan över hela världen finns det speciella inkörda ”tracks”, som det kallas, för den som är swing.

– När man väl har lärt sig ett sådant track, med alla byten, då kan man göra den över hela världen. Jag har ju en fördel för jag har ju själv spelat ”Mirror bride”, det tracket har jag gjort väldigt många gånger. När man väl är på scen blir man inte uttråkad. Det är ett stimulerande jobb.

Att komma tillbaka till scenen känns som en nystart på många sätt.

– Jag är äldre, min röst är mognare, men jag har kvar mycket av det ”brighta”. Jag ser fram emot att få utvecklas in i något nytt. Och nu har jag – det låter kanske dumt – inte så höga ambitioner. Jag vill vara på teatern, jag vill ha en inkomst, jag vill ha tid för familjen. Det är en stor förändring i mig. Kanske kommer jag att sakna känslan av att gestalta någon och att få sjunga de där vackra sångerna, men dem kan jag ju sjunga på konserter. När jag tänker på om jag ska sakna att vara en rollkaraktär har jag i alla fall inga direkta känslor kring det. Nu känns det som om det ska bli skönt att få tid att komma tillbaka lite långsamt, att ”slinka in” på teatern igen.

Mia Karlsson hoppas också göra fler konserter hemma och veckan efter midsommar drar hon till Tyskland för att sjunga tillsammans med Per Engström, skåning som ofta är dirigent och musikalisk ledare på Det Ny Teater.

Men först ska tvillingarna introduceras för ”små grodorna” och annat som hör till en svensk midsommar.

– Vi har faktiskt aldrig varit hemma på midsommar förr, säger Mia Karlsson. Nu får vi köra det traditionella, så det blir säkert både sill och jordgubbar.