Daniel Jönsson (M).
Daniel Jönsson.

Han hoppas krisen blir en väckarklocka

Glimåkra Kommunala grönområden måste användas bättre. Det menar Daniel Jönsson (M) nu när torka och foderkris råder.
– Det pratas om kris för bönderna, men det är en samhällskris, säger Jönsson.

Norra Skåne träffar Jönsson på ängen vid den gamla banvallen mitt emot Vävstolsmuseet i Glimåkra.
– Idag slår vi ängen, sen ska höet samlas ihop och samlas in i logen. Det har inte högt fodervärde för bonden, men man kan se det som kosttillskott till hästägare. Får vi en bal här är det mat till två hästar i två veckor, så det går att göra skillnad i det lilla, säger Jönsson när han hoppar ner från traktorn och tar en paus.
Torkan och foderbristen borde bli en väckarklocka för samhället, menar Jönsson.

– Bättre användning av kommunala grönområden krävs, det är onödigt att klippa stora ytor där skörden inte kommer till användning, säger han.

Men då lär det bli en del klagomål på att ”gräset inte klipps” och att det ser bedrövligt ut med det ”långa gräset”?
– Då får man ju väga det mot foderbristen, mot hur viktigt det är att vi blir mer självförsörjande. Visst, det ser kanske fint ut med en klippt gräsmatta här, men är det värt det?
Jönsson (M), riksdagskandidat från Östra Göinge inför höstens val, hoppas att allmänna grönytor ska utnyttjas bättre i framtiden.
– Det som vi gör här nu skulle kunnas göra regelbundet och i större skala. Kanske kan man låta föreningar eller entreprenörer slå höet och sälja. Man kan engagera Arbetsförmedlingen, vi har många arbetslösa i kommunen.

Han pekar på projektet Göinge Ängar, som Jönsson var med och drog igång för ett par år sedan. Då, när det lanserades, var Göinge Ängar i huvudsak ett miljö- och kulturprojekt, som skulle främja biologisk mångfald och föra kulturarvet vidare.
– Men nu är det allvar, nu är det foderbrist, säger Jönsson, som vill se Göinge Ängar få kommunal projektstyrning.
– Det finns marker med oslaget hö. Men folk har inte redskapen, kunskapen eller tiden för att ta hand om det.

Daniel Jönsson anser att den pågående situationen borde fungera som en varning.
– Vi måste bli mer självförsörjande, säger han.
– På 1800-talet hade vi en liknande situation, ett år med kyla och regn följt av ett år med extrem torka. Då svalt folket och fick äta barkbröd och utvandringen till Amerika tog fart.
– I dag ser man det här som en kris för bönderna, men det är en kris för hela samhället. Det är viktigt att vi handlar svenskt kött, men det handlar om mer än kött. Även spannmål och foder.
– Det är tur vi är med i EU och har goda handelsrelationer med Europa, så att det här ”bara” blir en ekonomisk kris med importbehov och inte en svältkatastrof. Men vad hade hänt om vi befunnit oss i en konfliktsituation utan goda handelsrelationer? Vi måste lära oss av det här, vår självförsörjning måste bli bättre.