Politik av bränderna?
Skogsbränderna i Härjedalen och Hälsingland, och många mindre på andra håll i landet, är oerhört allvarliga. Människor har tvingats evakuera sina hem, och brandmän riskerar livet i det farliga arbetet.
Det finns all anledning att när den akuta krisen är över utvärdera hur beredskapen för så här omfattande och långvariga bränder är. Tydligen har inte erfarenheterna från den stora skogsbranden i Västmanland för fyra år sedan tagits tillvara i tillräcklig utsträckning, eftersom det också nu verkar finnas brister i hur arbetet har organiserats och i de tekniska och materiella resurserna.
Att försvarsminister Peter Hultqvist härom dagen flaggade för att en utvärdering bör göras var därför inte förvånande, även om utspelet kunde tolkas som ett inslag i valdebatten. Men det är delvis hans ansvarsområde, så det är naturligt att han agerar.
Det har kommit kritik mot att statsminister Stefan Löfven inte hörts eller synts. Han har inte avbrutit sin ledighet för att åka till en brandplats och ge moraliskt stöd.
Nu kände han pressen och gjorde i går ett uttalande via TT och tackar alla som gör ”hjälteinsatser i detta svåra läge”.
Även oppositionspolitiker har känt sig manade att uttala sig.
Centerns försvarspolitiker Daniel Bäckström kritiserar regeringens bristande ledarskap och vill att Sverige ska skaffa egna brandflygplan för att kunna bekämpa bränder utan att låna flygplan från Italien.
Kristdemokraternas Mikael Oskarsson kritiserar bristande samordning som bland annat innebär att militärens helikoptrar inte används i brandbekämpningen och att Sjöfartsverket upphandlade helikoptrar som inte har utrustning för brandbekämpning.
Det kan säkert ligga mycket i kritiken, men just nu när krisen är som mest akut är det olämpligt försöka göra politik av bränderna. Debatten bör komma i den utvärdering som måste ske, bäst efter valet.