Nell Waldens livslögn fortsätter att fascinera
BOK
Min Nell – en ung svenska i expressionismens Berlin
Författare: Margareta Alin Hegelund
Förlag: Arx förlag
Som nybliven doktorand i konstvetenskap fick Margareta Alin Hegelund i sommarjobbsuppdrag att från Bern hämta hem en kollektion konst av konstnärer med anknytning till Der Sturm. Samlingen hade donerats till Landskrona museum av Nell Walden - enligt egen utsago den bärande kraften i Berlin-tidskriften/galleriet/förlaget Der Sturm.
Som alla konstvetare är jag naturligtvis förtrogen med Der Sturm, ett viktigt forum för den tyska expressionismen och stora delar av det europeiska avantgardet under åren 1910-1924. Betydelsen av Der Sturm har dock diskuterats. Visst fungerade företaget som en språngbräda till svindlande framgångar för konstnärer som Franz Marc, Marc Chagall, Oskar Kokoschka, Vassily Kandinsky och Gabriele Münter för att bara nämna ett fåtal, men hur viktig var i själva verket Der Sturm för deras karriärer?
De följande turbulenta decennierna vigde Nell Walden åt Der Sturm, åt att måla själv och åt att samla konst av konstnärer knutna till Der Sturm. Samt, inte minst, åt att bygga upp vad som i dag framstår som en omsorgsfullt regisserad livslögn som så småningom skulle cementeras i form av villkorade donationer till olika museer i framför allt Schweiz och Sverige.
Trots – eller tack vare? – all förskönande polityr fortsätter Nell Walden att fascinera. Så sent som 2016 regisserade Jessica Sjöholm Skrubbe för Mjellby konstmuseum den stora utställningen Nell Walden & Der Sturm. Redan här började Nell Waldens skönmålning av sig själv att spricka för att nu fullständigt rämna i Margareta Alin Hegelunds bok.
