Sista dansen på Björksäter

I lördags hölls den allra sista dansen på Björksäter i Hässleholm. Den historiska kvällen lockade många besökare och kön ringlade sig långt bortom entrén.

– Det har varit en fantastisk resa, säger Lotta Witte.

Ann-Charlotte Witte, eller Lotta som de flesta känner henne som, tog över Björksäter efter pappa Ulrik Witte 1983, och har sedan dess varit ”kapten över skutan”, som medägaren Timo Kantomäki uttrycker det. Nu har alltså sista dansen gått.

– Det är sorgligt på sitt sätt, men vi har ju förbrett oss på detta väldigt länge, säger Lotta Witte.

Redan för åtta år sedan beslutade de att Björksäter som dansställe så småningom skulle avvecklas och istället göra plats för bostäder. Bland annat är ett särskilt boende planerat.

De senaste tre åren har dottern Felicia Witte varit nöjeschef för Björksäter och sonen Emil Witte har tagit hand om dansställets marknadsföring. I tre generationer har alltså Björksäter hållits vid liv inom familjen.

– När man växer upp i ett familjeföretag är det inte bara ett jobb utan man växer upp i det, precis som Felicia gjort nu, säger Lotta Witte om hur de båda gått i sina föräldrars fotspår.

– Jag är så stolt över både Felicia och Emil. Felicia är den som tagit det största ansvaret och växt in i det. Hon har fått blodad tand av nöjesvärlden, så man vet aldrig, det kanske hon fortsätter med.

Det största som Lotta Witte tar med sig efter alla åren med Björksäter är alla människor som hon mött; personal, artister, dj:s och gäster beskriver hon som fantastiska. Det ligger hårt arbete bakom Björksäter men det ser Lotta Witte bara som positivt.

– Man har levt med det dygnet runt i sitt liv och slitit hårt, men det är inget negativt. Jag har aldrig varit rädd för att arbeta.

Om Lotta Witte är kapten väljer Timo Kantomäki att kalla sig för styrman. När han gjorde sin del som dj för allra sista gången på Björksäter under lördagskvällen var det blandade känslor som kom över honom i dj-båset.

– Det var glädje, nostalgi och sorg gånger två på allting, säger han.

Han uttrycker hur glad han är över all support de fått och att kvällen blev över förväntan.

– Vi vill ge ett jättestort hjärta till alla människor som kom. En gånger en mil stort skulle det hjärtat behöva vara, säger han.

Han tror att Björksäter blivit en speciell plats för många människor som delar minnen från de många danskvällarna.

– Vi har påverkat folk att träffa varandra, dansa med varandra, fria till varandra... kanske till och med skilja sig, säger han.

Att hålla det inom familjen tror han är det som gjort dem unika som dansställe.

– Vi har aldrig köpt in kompetens utifrån. Det har format oss. I nöjesvärlden så har folk sagt att det finns ingen familj som oss. Vi är självlärda ut i fingerspetsarna.

Mathias Berglund och Thomas Lindal var de allra sista att lämna Björksäters mark.

– Vi hade bestämt på förfesten innan att vi skulle gå ut sist. Det blev en grej, skrattar Mathias Berglund.

Känslan att tillsammans med vännen Thomas få gå sist genom Björksäters grindar var speciell.

– Det blev också en slags ära att få göra det, säger han.

Mathias Berglund beskriver ett fullproppat Björksäter på lördagen, där gäster knappt kunde ta sig fram i folkvimlet. Cider och öl blev slutsålt efter klockan ett, berättar han.

I did it my way med Frank Sinatra blev den självklara avslutningen på lördagsnatten och den långa epoken med Björksäter.

– Den passade perfekt. Vi har gjort det här på vårt sätt, säger Timo Kantomäki.