Nya moderatkontraktet

Om Moderaterna får sköta den ekonomiska politiken framöver måste kärnstatens verksamheter börja fungera igen. Partiet säger att de vill ”ta tag i Sverige”.

Enligt Konjunkturinstituet kan konjunkturen sjunka kraftigt under den kommande mandatperioden och den som likt Moderaterna söker regeringsmakten måste ha en klok, återhållsam ekonomisk politik med sikte på en eventuell negativ konjunkturförändring. Moderaterna trycker på att det krävs försiktighet och framsynthet under den kommande mandatperioden, vilket är klokt.

Samtidigt är det valrörelse och Moderaterna kan inte låta bli att krydda sina ekonomiska utspel med lite kollapsvarningar. Det är trist, eftersom ett potentiellt regeringspartis ekonomiska politik redan är högintressant. Ulf Kristersson berättar att de vill lägga 50 miljarder på att ”återupprätta samhällskontraktet”. Det är inget radikalt som föreslås, utan klassisk Moderatpolitik: fler poliser, mer pengar till försvaret, lägre skatter. Att vilja stärka polis och försvar som Moderaterna gör i det här förslaget är lovvärt, men för att man ska återupprätta samhällskontraktet krävs att kontraktet först har brutits.

Retoriken om ett trasigt Sverige kan förmodligen vinna val, men sen sitter man där med sitt brutna samhällskontrakt och får skulden för kontraktsbrottet.

Vad ingår i samhällskontraktet? Det är faktiskt möjligt diskutera polisbrist utan att ropa att Sverige är sönder. Skjutningar, som Ulf Kristersson hänvisar till, är inget kontraktsbrott, utan en lokal, (lösbar) polisiär fråga som drabbade kommuner tar på stort allvar och lägger resurser på. Partierna gör klokt i att minnas att det svenska samhället fungerar just för att medborgarna känner förtroende för de offentliga institutionerna. Att medvetet försöka rasera det medför en oacceptabelt hög kostnad för oss alla – kanske inte i pengar, men på alla andra sätt.

Moderaterna menar att staten mer permanent måste förbereda sig på att hålla den kommunala välfärden under armarna och ser ökade statsbidrag som givet under den kommande mandatperioden.

10 av de 20 miljarder som M vill ge i sådant statsbidrag villkoras så att bara kommuner som för moderat politik får del av dem. Inte bokstavligt talat, men eftersom pengarna till exempel tillfaller kommuner som drar ner på försörjningsstödet blir det konsekvensen. Ett annat villkor är att svenskundervisningen för invandrare blir bättre och genomströmningen snabbare. Moderaterna ska ”återkomma” kring exakt vad som krävs för att få del av de villkorade miljarderna – säkert tillkommer det mer moderat politik.

Att korta köerna till SFI kan ingen invända mot. Det extrema väntetiderna för folk som försöker etablera sig i Sverige är destruktiva för både dem och samhället. Men frågan är väl om medborgarna i dessa ”jumbokommuner” uppskattar att deras välfärd hålls gisslan av Moderaterna, när de nu menar att statliga bidrag krävs för att kommunal välfärd ska hållas på rimlig nivå. 10 miljarder är inte så mycket som det låter, så kommuner som inte får del av det lär inte gå omkull. Men om man vill belöna dem som drar ner på försörjningsstödet är det ett villkor att arbetsmarknaden fungerar och försörjningsstödet kan ersättas av vitt lönearbete och inte svartbetalt slavarbete, som det finns risk för att man hänvisas till utan försörjningsstöd. Fler enklare jobb och sänkta arbetsgivaravgifter kommer att behövas.

Att sänka skatten genom ett jobbskatteavdrag för dem med allra lägst inkomst är däremot ett bra förslag. Självklar måste det löna sig bättre att arbeta även om man får ett arbete med låg ingångslön än gå kvar på försörjningsstöd.

Martina Jarminder