Enighet om problem bra grund
Det är egentligen märkligt att just Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna försöker förneka den globala uppvärmningen och behovet av att kraftigt minska användningen av fossila bränslen. För Sverigedemokrater vet bättre än många andra vad som händer när ett samhällsproblem och människors oro underskattas.
Politiska konflikter handlar naturligtvis i grunden om att det finns olika värderingar och åsikter i vårt samhälle. Moderater och socialdemokrater har olika uppfattningar om hur brottsligheten ska bekämpas och hur jobben ska bli fler. Både Stefan Löfven och Ulf Kristersson tycker emellertid att kriminaliteten är ett gissel och att arbetslösheten är ett allvarligt samhällsproblem.
Det är ingen oviktig samstämmighet. När politiker och andra beslutsfattare är ense om att det faktiskt finns ett bekymmer, då går det inte så sällan att mötas. Trots betydande värderings- och åsiktsskillnader.
Under den här mandatperioden har vi fått uppleva en hel rad breda uppgörelser i minst sagt laddade frågor. Moderaterna, Socialdemokraterna och andra partier har funnit varandra när det gäller bland annat försvaret och migrationen och energipolitiken. En helt avgörande förutsättning för samtliga uppgörelser har varit att partiernas företrädare har haft en något sånär likartad uppfattning om vad som är problemet och hur allvarligt det är.
Utvecklingen i Ryssland bidrog till att partierna utvecklade en samsyn om behovet av att förstärka försvaret. Kriget i Syrien och EU:s oförmåga att ta ett gemensamt ansvar fick som följd att allt fler svenska politiker såg migrationen som ett allt allvarligare problem.
Partiernas omsvängning och samsyn berodde visserligen på att verkligheten hade förändrats dramatiskt, men självfallet tog Sverigedemokraterna chansen att säga ”vad var det vi sa”. Under lång tid hade andra partier anklagats för att sopa problemen med migrationen under matten, menade SD, men nu gick det alltså inte längre.
Utan tvekan, det hade onekligen varit bra med en något mer nyanserad diskussion före 2015 som handlat om migrationens både möjligheter och problem.
För även om jag tillhör dem som tycker att Sverige ska ta emot flyktingar som behöver skydd så betyder inte det att jag ser migrationen i rosenrött. Det hade varit klokt att ta människors oro på allvar tidigare.
Under den gångna mandatperioden träffades uppgörelser om energi- och klimatpolitiken. Den innebär att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Efter sommarens bränder har vi vanliga blivit påminda om det FN:s klimatpanel och i stort sett en enig forskarvärld länge hävdat, nämligen att det är hög tid lägga om politiken.
Sverigedemokraterna står inte bakom besluten. Det är logiskt med tanke på partiets principiella uppfattning i miljö- och klimatfrågor, men samtidigt borde som sagt Sverigedemokraterna bättre än andra begripa vad som händer när ett parti inte tar människors oro på allvar.
Uppgörelserna betyder inte att miljöpartister och moderater tycker lika, långt ifrån. Men partierna är ense om att stormar, översvämningar och rekordhetta inte bara beror på slumpen. Det är ingen dålig utgångspunkt för att vända utvecklingen.
