Starka skådespelare i uddlöst drama

Cameron blir tagen på bar gärning av pojkvännen när hon hånglar med bästa väninnan från Bibelstudiegruppen. Det skulle hon ha undvikit. Hennes moster med familj skickar nämligen raskt den föräldralösa tonårsflickan till avprogrammering i kristen regi på landsbygden. Där ska hon lära sig av med att hysa begär till individer av det egna könet.

Genom att hålla upp syndkortet, trycka på att det egentligen inte finns någon homosexualitet och utöva en slags hokus pokusterapi på sina ”Guds lärljungar” ska lägret göra bra (hetero) folk av alla på plats. Mest påstridig och manipulerande är lägrets kvinnliga chef Lydia, en före detta terapeut, som mixat sin behandling med religion för att ”bota” dessa ungdomar.

Hennes första projekt var för övrigt egna brodern och tillika prästen Rick, som tycks vara övertygad om att behandlingen fungerat på honom.

Givetvis blottlägger The Miseducation både hyckleriet och det orimliga i den här typen av verksamhet. Samt inte minst hur skadlig behandlingen är för dem som utsätts för den. En av Camerons vänner på lägret går så långt att han skär sig i könsorganet upprepade gånger när insikten att han vare sig vill eller kan förändras går upp för honom.

Samtidigt finns det andra som i stort sett inte köper någonting av det budskap som prånglas ut, de försöker bara hålla ut tills de får åka hem igen.

Att The Miseducation of Cameron Post är stark och behandlar ett ämne väl värt att skärskåda råder det knappast någon tvekan om. Däremot skulle jag inte vilja påstå att den är knockande. Dramatiken haltar här och där, och ibland känns det som om filmen rent allmänt så smått trampar vatten.

Vilket i sin tur i viss mån beror på att manusförfattande regissören Desiree Akhavan valt att inte dra historiens konflikter till sin spets. Istället låter hon en strimma av hopp lysa för några få, som bokstavligt talat lämnar lägret bakom sig. Fast om nu dramat brister en del, så övertygar skådespeleriet desto mer, och här står Chloë Grace Moretz i titelrollen ut mest, hennes karaktär är måhända inte så pratsam, men sorgen, maktlösheten och meningslösheten strålar ut från henne varje gång hon är i bild.