Magne Fredriksson blev 87 år gammal. PRIVAT BILD
Magne, den lille blonde grabben i mitten på första raden, tillsammans med sin familj. PRIVAT BILD

Han älskade att vistas i naturen

Som tidigare meddelats har Bror Magne Fredriksson, Broby, avlidit i en ålder av 87 år.

Magne föddes i kyrkbyn Villie i Skurups kommun den 14 maj 1931. Det var samma dag som militären sköt ihjäl fem personer vid en demonstration, skotten i Ådalen. En remarkabel dag.
Pappa var den sista av nio syskon. Varför han fick det i Sverige tämligen ovanliga namnet Magne är lite av en gåta. Övriga syskon hette Albin, Sigvard, Hugo, Elsa, Fredrik, Ella, Erik och Marta. Det var 18 år mellan den äldste och den yngste.
Hemmet var fattigt men propert. Han fick ofta hjälpa sin far Nils, som var kyrkvaktmästare och skomakare, med att rensa ogräs, gräva gravar, klippa häckar och annat arbete på kyrkogården.

Han spelade mycket fotboll som målvakt och kom redan som 15-åring med i Rydsgårds A-lag i fotboll.
Han hade läshuvud och fick upp ögonen för vad han ville ägna sitt liv åt: läraryrket. Det var inget som far och mor Nils och Selma tyckte lät så bra, dock fick han stipendium till en början, men han fick som han ville och började lärarseminariet i Lund. Föräldrarna var mäkta stolta när han 1952 var klar folkskollärare.
Pappa fick reda på att det fanns en tjänst i Broby, cirka elva mil från Villie och Rydsgård, nästan i andra ändan av Skåne. För en del av den sydskånska familjen vars förfäder bott i skurupstrakten i tio generationer, ansågs det mycket långt iväg.
Han fick tjänsten och kom till Broby 1953.

Magne var mycket social och pratade gärna med alla och fick snart vänner. Han reste också med ungdomens resebyrå till flera länder i Centraleuropa som då fortfarande var tämligen sargat av kriget.
I Broby fanns en nyinflyttad göteborgsk blondin i form av tandsköterskan Solveig och de tu möttes vid KBS-centralen (Scan) våren 1955.
Kärlek uppstod och de gifte sig 21 juli 1956 i Partille kyrka, när bägge två var 25 år.
Lägenheten i Broby låg på Västra Järnvägsgatan när Pia och Else föddes -57 och -60. Jag, som egentligen var tänkt att heta Dan, föddes ett år innan flytten in i den nybyggda kåken på Solgatan 11 i april 1965.
Magne arbetade som lärare, huvudsakligen på mellanstadiet, en tid som studierektor, i princip hela tiden fram till pensionen. Han var ganska sträng, men rättvis, och många gamla elever har talat uppskattande om honom.
Vid ett tillfälle när de läste om de olika kungarna så var man fram vid ”Erik den läspe och halte”. Då var det en snabbtungad elev som gav pappa namnet ”Magne den kale och snälle”.
Han blev med tiden en respekterad nestor i skolan. Dock tyckte han det var skönt att sluta karriären efter 43 år i tjänst.

Stora intressen för pappa var naturen, fågelskådning, svampplockning, bridge, tennis och helt enkelt att umgås med släkt och vänner.
Jag kommer ihåg den årliga resan med 4H, där han var ordförande många år, till Hallands Väderö i maj, tidiga morgnar med skådning av brushanar och rödspovar vid Håslövs ängar utanför Kristianstad eller till Tosteberga ängar vid Hanöbukten för att spana in vårblommorna.
Pappa skötte också mycket i trädgården i 50 år. Här fanns potatis, jordgubbar, hallon, squash, äpplen, plommon och massor med blommor.
Mamma och pappa åkte på en hel del resor, den första lite längre gemensamma var till Alpbach i österrikiska Alperna 1975. Senare till andra delar av Österrike, Skottland och kryssning på Medelhavet.

Jag kommer ihåg pappa som varm, godhjärtad, känslosam och väldigt social. För de näras resor, egen och barnens ekonomi, var han dock en klart bekymrad människa, dock nästan alltid utan grund. Vi var kanske inte alltid överens, men pappa brydde sig verkligen om sina barns och barnbarns välgång och var alltid ett stöd när det behövdes.

×