Skrönor från Österlen når en miljonpublik
Karin Brunk Holmqvist har en mångfacetterad yrkesbakgrund. Hon var 53 år fyllda när hon debuterade med diktsamlingen Nära verkligheten 1996. Innan dess hade hon samlat ihop en diger meritlista som inkluderar allt från modell och statist med Hasse & Tage till trollkarl och lokalpolitiker. Som vuxen pluggade hon till socionom. Men hela tiden skrev hon vid sidan om.
– Jag har väl egentligen skrivit i hela mitt liv men när jag var yngre vågade jag inte visa det. Jag var rädd för kritik och det hamnade i byrålådan, säger hon.
– Jag började lite smått och skickade in till tidningar under pseudonym men när det blev väl mottaget så sprack det och jag vågade visa vem jag var. Senare så kände jag själv att om jag tyckte det höll och var bra så brydde jag mig inte vad andra tyckte. Men det är nog också en ålders- och mognadssak. Det är skönt att kunna lägga det bakom sig.
Vi sitter med kaffe och mackor i Karin Brunk Holmqvists trädgård i Tomelilla, samhället där hon dansat flamenco på torget i filmen Picassos äventyr samtidigt som hon satt kommunfullmäktige och socialnämnden.
Tolfte boken i sviten
Hon har levt hela sitt liv på Österlen och det är också här de hittills tolv romanerna i Österlensviten utspelar sig. I den senaste, Tango i Tabernaklet som kom för två veckor sedan, får vi följa svärdslukarassistenten Kerttu och hennes öden och äventyr i Brösarp, dit hon kommit tillsammans med svärdslukaren Juki för ett uppträdande på Kiviks marknad.
Jag har väl egentligen skrivit i hela mitt liv men när jag var yngre vågade jag inte visa det. Jag var rädd för kritik och det hamnade i byrålådan.
Hon vaknar upp på Brösarps gästis och Juki är försvunnen.
– Lika bra det tänker hon och bestämmer sig för att bosätta sig i Brösarp, berättar Karin Brunk Holmqvist.
– Där rör hon till det riktigt med sin finska sisu och framåtanda. Snart får hon en plats i kyrkorådet men det är inte alla som tycker om hennes framfart i samhället. De kallar henne för “Biskopen” eftersom hon går så hårt in för sin roll i kyrkans värld.
I vanlig ordning så rör det sig om en feelgood-roman där handlingen bland annat kretsar kring två äldre par och trogna läsare kommer säkert att känna igen det kärleksfulla gnabbet och förvecklingarna.
– Johanna som är ordförande i kyrkorådet tycker inte alls att Kerttu passar in. En dag när hon kommer för att lämna ett protokoll ser hon att det ligger en bibel på bordet och bredvid den ett paket kondomer. Nästa gång hon kommer dit är det översållat med pengar och det har skett en stöld ur kyrkokassan. Och en kväll när hon cyklar förbi den nya flyktingförläggningen får hon se Kerttu dansa en eldig tango med en av invandrarna. Nej, hon tycker inte att hon var en värdig representant för kyrkorådet.
Johanna är inte särskilt förtjust i Kerttu men Karin Brunk Holmqvist är betydligt mer positivt inställd till sin huvudkaraktär.
– Jag tycker om sådana här häftiga människor som tar för sig. I nästan alla mina böcker har jag med någon sådan udda person. Jag är ju socionom och har jobbat mycket med lite udda människor. På något sätt vill jag lyfta fram dem och visa att de har en inre styrka och förmåga som jag både beundrar och känner en stor ödmjukhet inför. Och Kerttu är en av dem.
Det ringer faktiskt folk ibland och ger tips om byar och konstiga människor som jag kan skriva om.
Lite i skymundan har Karin Brunk Holmqvist växt fram som en av Sveriges allra mest lästa författare.
– Ofta när en författare släpper en ny bok blir det en försäljningstopp och sedan går det så här, säger hon och visar med handen hur försäljningen dalar. Det som är unikt med mitt författarskap är att böckerna istället går sakta uppåt men ökar hela tiden i försäljning. De går från mun till mun.
– Det är drygt 20 år sedan Potensgivarna [debutromanen från 1997] kom ut och den säljer fortfarande bra. De har blivit som klassiker.
Härligt att komma ut
Hon har en hel del kontakt med sin stora läsarskara, bland annat genom de många författarframträdanden hon gör – som mest var det ett 80-tal om året.
– Författandet är ju ett ensamarbete. Därför är det härligt att komma ut men det börjar bli slitsamt så jag har gjort så att jag nu kör två månader på våren och två på hösten.
Det händer också att läsare hör av sig direkt till henne.
– Det ringer faktiskt folk ibland och ger tips om byar och konstiga människor som jag kan skriva om. Men det är fiktiva berättelser. Visst hämtar jag personer från verkligheten men jag är noga att skriva om dem så att ingen ska känna igen sig. Men det gör de ändå.
– När min bok Akutbjällran kom ut var det en kvinna som ringde och sa att hon haft en moster som bott i samma hus som Elsa och Julia i boken. Men de är som sagt fiktiva så varken hus eller människor finns på riktigt. Ändå ringer folk ofta och säger att de känner människor i mina böcker. Det tar jag nästan som en komplimang, då skriver jag väl så pass verklighetstroget …
Född: 1944 i Simrishamn
Bor: i Tomelilla
Yrkesbakgrund: Modell, trollkarl, filmstatist, kommunpolitiker, socionom, författare, radiokrönikör.
Böcker: Nära verkligheten (1996) (dikter), Potensgivarna (1997) (roman), Stenhimlen 1999 (roman), Om mintgrodor och förlorade illusioner (2001) (radiokrönikor 1998–2001), Rapsbaggarna (2005) (roman), Villa Bonita (2006) (roman), Mintgrodornas återkomst (2007) (krönikor), Sirila gentlemen sökes (2008) (roman), Rosa elefanter (2009) (roman), Kaffe med musik (2011) (roman), Surt sa räven om rabarberna (2012) (roman), Skogsnävan (2012) (ljudnovell), Kranvridarna (2014) (roman), Akutbjällran (2015) (roman), Majken Minröjare (2017) (roman), Tango i Tabernaklet (2018) (roman)