Inte ett parti som andra
Naiviteten hos vissa politiska kommentatorer är stor när det gäller synen på Sverigedemokraterna. Längst går näringslivstidningen Dagens Industri i sin argumentation för att Alliansen ska samarbeta med eller åtminstone ta stöd av SD för att kunna bilda regering. Även flera moderata ledarsidor håller öppet för samarbete med SD.
Dagens Industri argumenterar utifrån tesen att SD:s ekonomiska politik ligger närmare Alliansen än Socialdemokraterna. Man kan diskutera om SD:s ekonomiska politik som innebär tiotals miljarder i budgetunderskott kan sägas ligga nära Alliansen, men det är inte poängen. Vad DI inte vill inse är att för SD är den ekonomiska politiken underordnad det som är kärnan i SD:s ideologi.
Mattias Karlsson förklarade det när han motiverade varför SD hösten 2014 fällde S-regeringens budget. SD ställer upp bakom en politik bara om den är tillräckligt invandringsrestriktiv.
Jimmie Åkesson har under valrörelsen varit tydlig med att han kan tänka sig att rösta på Stefan Löfven som statsminister, om inte Alliansen anpassar sin migrationspolitik till SD:s krav, som nu är totalstopp för invandring, även av kvotflyktingar.
SD har också en politik som innebär att politiker ska styra såväl medierna som kulturen. Ungern är förebilden, och att SD inte öppet förespråkar ändringar i regelverket för medierna beror på att SD inte sitter i regering och kan bestämma om det. Skulle SD få makt får de fria medierna det svårt.
Den franske presidenten Macron är kanske den som sett SD:s karaktär bäst, med sin erfarenhet av Le Pen: ”Jimmie Åkesson är inte kompatibel med de svenska värderingarna”, förklarade han i en kommentar till Åkessons vägran att välja mellan Macron och Putin.
Socialdemokraterna kunde bekämpa kommunisterna på arbetsplatserna och ändå lita till deras röster i riksdagen. Men SD är inget ”borgerligt” parti. De är på det sättet helt opålitliga med en helt egen agenda. Det räcker med att lyssna till vad SD-ledarna själva säger.