Arbetarroman med annorlunda anslag

De dubbelt så bra är ett stycke svensk 1900-talshistoria i romanform och från ett annorlunda perspektiv. På samma gång är det en berättelse om en stor och förbjuden kärlek.

Första världskriget närmar sig sitt slut och fjortonåriga Arvid och hans pappa drar till Norrland för att arbeta i skogen. Sjuttonåriga Ragnar vill göra karriär inom det militära. När finska inbördeskriget bryter ut, rymmer han hemifrån och ansluter sig till Svenska brigaden för att slåss mot de röda. Arvids och Ragnars öden möts och flätas samman.

Efter kriget blir de strejkbrytare och vi får följa dem fram till den ödesdigra majdagen i Ådalen 1931.

Att Ohlsson är en duktig berättare visste vi förut. Han är oftast både lättläst och spännande och har ständigt en kritisk blick på vad som rör sig i tiden. Att det är svårt att ringa in hans författarskap är en följd av att ingen av hans romaner är den andra lik.

Han visar alltså upp en imponerande bredd som författare och har en enastående förmåga att gestalta olika människotyper. Det finns också något av tidlös närvaro i hans prosa. För mig har han också alltid varit en trovärdig författare. De dubbelt så bra är en ganska lågmäld men mörk och tät skildring om två unga mäns desperation och ångest. Tonen i texten är lite eftertänksam eller snarare vemodig.

Både Arvid och Ragnar är i grunden väldigt ensamma människor. När Ragnar återvänder från kriget är han helt förändrad och har dessutom blivit stendöv. De har svårt att skaffa jobb och får nöja sig med påhugg och tillfällighetsarbeten.

Som strejkbrytare behandlas de som klassförrädare och utsätts för diverse förödmjukelser. Ohlsson har aldrig väjt för att skriva om det svåraste och skriver sakligt och återhållsamt även om det allra mest smärtsamma. Han undviker att moralisera, döma eller ta ställning för eller emot någon av huvudpersonerna. Livet är inte rättvist och har aldrig varit det, men mot somliga är det mera orättvist än mot andra.

Tillsammans blir Arvid och Ragnar större som personer. De blir dubbelt så bra och dubbelt så starka. De kämpar för vad de tror vara det goda och det rätta men hamnar på fel sida. Ohlssons personskildring är varm och generös och präglas av både inlevelse och solidaritet. Han besitter dessutom en hel del psykologisk insikt.

I De dubbelt så bra genomskådar han kärlekens bedrägeri för Arvid och Ragnar. Det är en roman om kärlekens möjlighet och omöjlighet men också en roman om skam och skuld. Och det är en mycket annorlunda arbetarroman.