Alliansen kräver att Ste­fan Löfven ska avgå. Det är ett rim­ligt krav uti­från op­po­si­tionens ut­gångs­punkter, men Löfven kan lugnt av­vakta åt­min­sto­ne någ­ra dagar.
Ge­nom grund­lagens nya regler måste riks­dagen rösta om för­tro­en­det för sittande statsminister, oav­sett val­re­sul­tat. Om inte Ste­fan Löfven själv av­går kommer han allt­så att av­sättas av riks­dagen, om alla partier röstar som de sagt.
Men det sker inte förr­än de nya riks­dags­le­da­möterna in­trätt i sin funk­tion. Om två veckor samlas den nya riks­dagen för upp­rop och för att välja tal­män, på mån­dagen. På tis­dagen, den 25 september, öppnas så riks­dagen av kungen och ar­be­tet kan starta på all­var.
Vill tal­mannen kan han ordna om­röst­ning om statsministern re­dan sam­ma dag, el­ler tro­ligare dagen ef­ter.
Så länge kan allt­så Löfven av­vakta om han vill. De som hävdar att han re­dan nu borde avgå med hän­vis­ning till grund­lagen har inte stöd av stats­ve­ta­re och ju­rister för det utan gör bara en po­li­tisk be­döm­ning.
En po­li­tisk be­döm­ning lär ock­så Löfven göra in­nan han be­stämmer sig för hur han ska agera. Att han av­vaktar det de­fi­ni­tiva val­re­sul­tatet som kommer i dag el­ler i morgon är rim­ligt. Men vill han bädda för ett bättre sam­ar­bets­kli­mat och kan­ske, vil­ket han uttalat sig för, block­över­skri­dan­de samarbete, borde han avgå själv­mant och inte tvinga riks­dagen att av­sätta honom.
Ge­nom att själv avgå gans­ka snart, senast un­der nästa vecka, kan han kan­ske ock­så bädda för en överenskommelse om vem som ska väljas till tal­man utan att det be­höver gå till vote­ring. Tal­mannen ska ju stå över par­ti­po­li­tiken och det vore klokt att för­söka hitta en bred enig­het om vem som ska väljas och kan­ske om prin­ciperna för valet.
När Ste­fan Löfven väljer att avgå blir där­för en första in­di­ka­tion på hur an­ge­lä­gen han är om att verk­li­gen sam­ar­beta över block­gränsen. Ju snabbare han agerar ju bättre lär förutsättningarna för samarbete vara.