Pråm­tra­fiken i Europa har fått en renässans

Jag har ett väl­digt starkt min­ne från sommaren 1962 då jag för första gången var med mina föräldrar i Tysk­land. Någ­ra dagar bodde vi vid floden Rhen, med dess höga vin­berg och gam­la slott. Men vad som ock­så fastnade i min­ne var alla des­sa pråmar som dygnet om fär­dades upp och ner på Rhen. Var de fullas­tade låg de så lågt i vat­tnet att de när som helst såg ut att kun­na sjunka. När lasten väl lossats så höjdes de flera me­ter upp från vat­ten­lin­jen.
Se­dan dess har jag rätt många gånger åter­vänt till Rhen efter­som jag tycker det är en så vac­ker del av Europa. Länge såg jag des­sa pråmar som nå­got som hörde historien till och som skulle komma att av­vecklas på grund av kon­kur­rensen från last­bilar och järn­vägar. Men nu verkar ut­veck­lingen ta en an­nan rikt­ning, inte minst av miljö­skäl.
Ett tåg drar 8 gånger mer energi och en last­bil 29 gånger mer för sam­ma last som en pråm, el­ler Binnenschiff som det heter på tyska. De all­ra största pråmarna kan er­sätta hela 400 last­bilar. Dess­utom är pråmarna tysta och gör inte myc­ket ovä­sen när de glider fram på Rhen men även Do­nau, som är den andra stora vat­ten­leden.
Vi i Sverige har inte många bra floder för pråmar. Men vi borde ändå ge­nom­föra en studie för att se om pråm­trafik kan ut­vecklas i en del av våra vat­ten­drag för att er­sätta last­bils­tra­fik. För länder som Tysk­land, Ne­der­län­der­na, Frank­ri­ke, Schwe­iz och Ung­ern hör pråmar de­fi­ni­tivt framtiden till.
Lars J Eriksson

×