Diabas blir ölsort i USA
Att diabas fraktas från nordöstra Skåne till Karlshamn och vidare över Atlanten till USA är en beprövad företeelse, inte minst historiskt sett.
Via företaget A.K. Fernström gick lasterna i skytteltrafik under 1900-talets början och bland annat har företaget levererat diabasstenen som använts till monumentet US Marine Corps War Memorials sockel i Washington.
I slutet av september kommer diabasen återigen att göra samma resa. Men den här gången är det inte för att bli en del av ett monument eller någon annan byggnad, utan istället för att utgöra en av ingredienserna i ett nytt öl.
– Under tidigt 1900-tal var stenen den stora grejen här. Nu blir det samma sak, men samtidigt helt annorlunda, säger Pia Lindberg på Sliperiet i Gylsboda med ett leende.
Bakgrunden till projektet involverar Dan-Magnus Svensson från mikrobryggeriet Brygghus 19 i Karlshamn. Bryggeriet ligger dessutom nära AK Fernströms gamla kontor i Karlshamn.
För en tid sedan blev han inbjuden att delta i bryggningen av ett nytt öl hos ett mikrobryggeri i Fairfield, utanför Napa Valley i Kalifornien. Tillsammans med bryggaren där kom han fram till att ölsorten skulle ha en ”mineralton” i smaken.
– Då tänkte jag: Vad kan vi ha med oss? Diabas, förstås, säger Dan-Magnus Svensson.
Därefter kontaktade han Pia Lindberg via gemensamma bekanta. Hon blev i sin tur väldigt exalterad över idén.
– Jag gick igång på alla cylindrar och tycker att idén är genialisk. Vi har en världsunik sten och det är riktigt häftigt att hitta nya användningsområden, säger hon.
För ett tag sedan dök således Dan-Magnus Svensson upp på Sliperiet i Gylsboda för att välja ut en lämplig diabassten. Några olika alternativ hade tagits fram; polerade, råa, blandade, stora och små. Till slut föll valet på två knytnävsstora stenar med såväl polerade som blanka sidor.
– Mer smak borde ju ”släppas” från de råa sidorna, funderar Pia Lindberg.
– Och jag kan ju inte ta för stora stenar i resväskan, resonerar Dan-Magnus Svensson.
Den 25 september kommer diabasen att finnas på plats i bryggeriet i Fairfield.
I själva bryggningen gör den entré i kokningsprocessen, som varar i cirka 90 minuter, då stenen kommer att ligga i ölet.
Därefter kommer ölet att säljas lokalt i Kalifornien, men en förhoppning är att i framtiden kunna göra något liknande på hemmaplan.
Är det vanligt att smaksätta öl med sten?
– Det enda stället där jag vet att man har sten i öl är på Färöarna, säger Dan-Magnus Svensson och tillägger att det förstås kan förekomma på fler platser.
En nyckelfråga att ta ställning till framöver blir vilket namn ölsorten ska få. Dan-Magnus Svensson nämner ”diabas”, ”granit” och ytterligare flera alternativ innan Pia Lindberg avbryter honom:
– Om jag får bestämma så blir det diabas, skrattar hon.
Avslutningsvis går det inte att komma ifrån frågan kring huruvida ölet verkligen kommer att få någon smak av de, förhållandevis små, diabasstenarna.
Ett tänkbart alternativ är att ölet får en liten järnsmak, men samtidigt är det nog ingen smaksensation av det mer kraftfulla slaget att vänta.
– Det handlar nog mer om symboliken än smaken i det här fallet, säger Dan-Magnus Svensson.
Klart är åtminstone att diabasstenen åter gör resan över Atlanten – den här gången för att sätta smak på öl.
