Fotofestival med digert program

Landskrona Fotofestival fyller sex år och firar det blygsamma jubileet med att ta ännu ett steg mot förverkligandet av drömmen om att göra Landskrona till ett nordeuropeisk fotocentrum. Under det senaste året har det gamla och numera K-märkta Tyghuset vid Exercisplan (mitt emot Landskrona museum) genomgått en omfattande restaurering.

De tidigare ganska sjabbiga lokalerna har förvandlats till ljusa utställningssalar och ska på sikt bli ett fotomuseum med plats för såväl permanenta som tillfälliga utställningar. Först ut är två ytterst namnkunniga fotografer: vår egen Anders Pedersen och spanjoren Alberto Garcia-Alix, som här skapat en dialog av sina upplevelser av Valparaíso där de åren efter varandra (2014 respektive 2015) var engagerade i stadens internationella fotofestival. I dialogen möts två kulturer, två temperament – de skildrar samma stad men ändå inte.

Tyghuset rymmer dessutom ett nyförvärv: en liten kulturbiograf på Östermalm som skänkts till Landskrona Foto av fotografen Anders Hanser och återuppbyggts. Den lilla filmsalen med nostalgiska biograffåtöljer à la 1940- och 50-tal och plats för knappa 30 personer kommer under hela festivalen att visa ett urval filmer, bland annat Himlens mörkrum (Nils Petter Löfstedts film om Fabriken Bästekille-aktuelle Jean Hermansons fotografier från svenska verkstadsgolv),

Strindberg som fotograf samt filmer om fotografen Hans Hammarskiöld och om biografdonatern Anders Hanser samt av festivaldeltagaren Gideon Mendel.

Den sydafrikanske fotografen Gideon Mendel (numera bosatt i London) är en av festivalens huvudutställare. Han är något av en ”katastrof-dokumentatör”, registrerande men inte sensationshungrande eller sentimental – möjligen gripande.

Ett urval ur tre av hans större projekt visas i Citadellområdet. I början av 1990-talet då Aids och hiv alltjämt var traumatiska och dödliga sjukdomar skapade han den djupt medkännande serien The Ward som nästan spikrakt leder tankarna till Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.

I Drowning World fokuserar han sedan 2007 på översvämningssituationer (flottar i lagunen runt Citadellet) och fragment i form av delvis skadade porträttfotografier de lämnat efter sig (Fängelset, mellanvåningen).

I Fängelsets översta våning visas slutligen Dzhanga - mänskliga spår av livet i en förgård till helvetet, det numera rivna sydafrikanska flyktinglägret som givit fotoserien dess namn.

Konsthallen har upplåtits åt dels Marianne Maric fransyska med familjerötter i Bosnien, dels libanesiska Rania Matar. Med halvt surreella toner och med antifeministiskt fokus på kvinnan och kvinnokroppen skildrar den förra glimtar ur livet i det forna Jugoslavien. Den senare lyckas med konststycket att övertygande skildra den ömtåliga, närmast hudlösa, övergången från barn till kvinna. Lågmält. Inkännande. Utsökt.

Utsökt är också fotoserien Country of Ambition som visas i Konsthallsparken. Den är skapad av den kinesiske fotografen Yan Ming (ej att förväxla med National Geografic-fotografen Yang Ming). I milt gråtonade bilder, fyllda av en suggestiv skönhet, skildrar Ming de ständigt pågående, men stundom drömskt oförmodade, mötena mellan den alltjämt ålderdomliga kinesiska landsbygden och det nya Kina som mest låter sig anas som storstadskulisser i bakgrunden.

Sin vana trogen tar också årets Fotofestival hela Landskrona i anspråk. I museet fortsätter presentationen av nutida chilenskt foto och – i min ögon mer intressant – A way away, världen sedd genom svenska fotografers ögon under åren 1890-1900. Exercishuset är upplåtet åt Fotoboksmarknaden.

Landskrona teater bildar ram runt konstnärssamtal och föreläsningar. Med hjälp av skyltfönster bereds fotografiet plats i det offentliga rummet och som om inte allt detta vore nog har också Ven, Fabriken Bästekille (Jean Hermanson) och Galleri Moment i Ängelholm (Sebastian Sardis Black Diamond) införlivats i årets upplevelsemättade och mycket digra festivalprogram.

Fotnot: Foto från utställningarna: Britte Montigny.