GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Filosofiskt rymdepos med miljötänk

Recension Ensamma i Rymden är en både vemodig och spännande rymdfilm som rymmer längtan, hopp, tvivel, hopplöshet, syskonskap och mod, tycker Skånskans recensent.
Publicerad 21 september 2018 • Uppdaterad 14 december 2021
Ella Rae Rapaport i Ensamma i rymden. Foto: Emil Nyström
Ella Rae Rapaport i Ensamma i rymden. Foto: Emil Nyström

I familjefilmen Ensamma i Rymden befinner sig syskonen Gladys (Ella Rae Rapaport) och Keaton (Dante Fleischanderl) på det stora, ödsliga och mörka rymskeppet Svea. Rymdskeppet är på väg från jorden mot den nya hemplaneten Vial eftersom jorden förstörts. De båda syskonen håller varandra sällskap och vid gott mod men dagarna ombord är långtråkiga sedan mamma Speedy försvann på ett viktigt uppdrag i rymden.

Det enda sällskap de har förutom varandra är den japanska färddatorn Otosan. När syskonen frågar datorn om hur många dagar det är kvar tills de når Vial får de alltid samma svar: 8400.

[contentcards url="http://www.skd.se/2018/09/18/gor-en-alien-for-barnpubliken/" one_line="true"]

Snart ställs dock syskonens enformiga dagar ombord på ända när ett rymdskepp krockar med dem. Den vänlige utomjordingen Vojaje dyker upp med sitt märkliga sätt att prata och sitt vidunderliga utseende. Vojaje är även den karaktär som lockar mest till skratt med sina brokiga meningar och Jar Jar Binks-aktiga sätt.

Ensamma i Rymden är en både vemodig och spännande rymdfilm. Den rymmer längtan, hopp, tvivel, hopplöshet, syskonskap och mod. Mellan de klara nutidsbilderna ombord skeppet varvas dåtiden med korniga minnesbilder med handhållen kamera - ett försök att göra bakgrunden till deras flykt från jorden lite tydligare. Men det lyckas inte helt. Det finns för många luckor som aldrig fylls i. Jag förstår inte varför Speedy gör som hon gör, inte heller varför hon senare lämnar sina barn.

Filmen är förhållandevis långsam, och det kan vara en skön kontrast till många av dagens barnprogram som ofta är av skrikig och hetsig art, men ibland blir det lite väl mycket promenader i mörka korridorer och smågnabb syskonen emellan. Jag kan inte komma ifrån känslan av att det här rymdeposet kanske passat bättre som julkalender, uppdelat i avsnitt.

Fakta:Film

Ensamma i rymden

Matilda ArboreliusSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.