Nya Papillon mer brutal än originalet

Hur mycket jag än anstränger mig kan jag inte hitta några motargument när någon ifrågasätter logiken i att göra en nyinspelning på ett fortfarande fräscht mästerverk signerat 1973.

Förvisso lyser inte Steve McQueens och Dustin Hoffmans stjärnor lika klart idag som när det begav sig men det förändrar inget i sak. Det ifrågasattes redan då hur mycket som var med verkligheten överensstämmande och efterhandskonstruerat om och kring Henri ”Papillon” Charrieres flykt från straffkolonin på den så kallade Djävulsön. Papillon dömdes till livstids fängelse på straffkolonin på Franska Guyana för ett mord han inte begått och om och kring detta är väl inte så mycket att säga.

Att Papillon inte var ett av Guds bästa barn kanske inte belyses i någon högre grad men får faktiskt mer utrymme här än i Steve McQueens tolkning.

Det verkar också ligga i Noers intresse att pumpa upp Hunnans status som actionhjälte även om det sker på bekostnad av trovärdigheten i Papillons karaktär. Brutalare än originalet naturligtvis men det ligger i sakens natur att dagens publik vill ha mer av den varan för pengarna.

Det finns alltid oro i luften när man sätter tänderna i redan fulländade filmer men Papillon av årgång 2018 är absolut inget magplask men som jag skrev i inledningen - onödig.