Jag tror att vi alla är lite illvilliga ibland

Jag är nämligen en person som inte alltid tror alla om gott. Det låter så himla ädelt när människor påstår att alla människor egentligen är ärliga, välmenande, omsorgsfulla och uppoffrande. De tror helt enkelt gott om alla människor, i alla fall till motsatsen är bevisad. Och visst låter det fint.

Trots detta har jag svårt med de där heliga snällhetsfrossande och godhetsknarkande kändisarna som fläker ut sig på löpsedlar och sociala medier. Glorian gnistrar över skalpen och ögonen tindrar som på en ängel. De hånler åt människor som inte osjälviskt tar alla människor till sina hjärtan. De framhärdar att självklart finns det inga människor som egentligen ljuger, naturligtvis finns det inga som illvilligt utnyttjar godhet och givetvis är alla personer som ifrågasätter den så kallade godheten besatta av någon form av ondska. Krokodiltårar existerar inte. Alla tårar är äkta vara.

Det är status att framstå som god. Att misstänkliggöra andra människor och tro att de har en dold agenda är ingen egenskap som man skryter med. Det är mer som om man är lite korkad och mindre vetande.