Glad att se Backåkra i sin nya glans
När Karin Erlandsson för ett år sedan enrollerades som intendent för Dag Hammarskjölds Backåkra handlade det om en återkomst. Under nästan hela 1990-talet arbetade hon där.
– Ibland bodde jag här, berättar hon.
– Då, på 90-talet, tryckte vi ju in så mycket som möjligt i montrarna, så man såg ju ingenting. Nu gör vi tvärtom, nu är det mera stramt.
Det är mera i Dag Hammarskjölds anda – han var estet och tyckte om det sparsmakade.
– I vinter har vi förstått att han samlade på möbler. I sitt hem i New York hade han bara danska och svenska möbler. Kanske ville han visa upp dem för besökare – han hade många middagar.
Karin har lång erfarenhet som guide. Hon har dessutom, både som lärare och organisatör, utbildat mängder av guider, som sedan hjälpt besökare att hitta rätt i Skåne.
Hon växte upp i S:t Olof och flyttade till Ystad redan när hon var 16 år. Efter studenten läste hon till idrottskonsulent. Hon hade idrottat flitigt, var löpare med 1 500 meter som sin distans.
Hon blev idrottskonsulent på Malmökorpen. På somrarna guidade hon bussresenärer i Europa. Genom en väninnan hade hon kontakter i Österrike och hade tillbringat ett år i Graz för att finslipa sin tyska.
När det startades en turismutbildning i Tomelilla blev hon kursledare där och stannade i tio år.
I början på 1990-talet blev hon guide och platsansvarig på Dag Hammarskjölds Backåkra.
– En jättebra skola – hela tiden frågade ju folk saker som jag inte kunde, och då fick jag ägna kvällen åt att ta reda på svaren.
I tre år varvade hon jobbet på Backåkra med att vara museichef på Glimmingehus.
2000 fick hon jobbet som turist- och kulturchef i Skurups kommun. Efter några år gick hon vidare till att guida själv och utbilda guider i eget företag.
– Jag har lett över 25 guideutbildningar i södra Sverige.
När hon var allmän Skåneguide hände det titt som tätt att kosan styrdes till Dag Hammarskjölds Backåkra.
– Från parkeringsplatsen tog jag dem till meditationsplatsen ute på ängarna. Jag pekade på kullarna, gjorde allt för att folk skulle titta bort från huset – det var som en klump i magen.
För tiden hade gått hårt åt den gamla fyrlängade gården uppe på höjden.
Dag Hammarskjöld hade testamenterat sitt Backåkra till Svenska turistföreningen. Den hade inte pengar till en renovering och när det visade sig svårt att få ihop de nödvändiga medlen bestämde sig familjen Hammarskjöld att träda in och ta tag i saken.
2011 stängdes Dag Hammarskjölds Backåkra; i våras öppnades det igen, sju år och drygt åtta miljoner kronor senare. Med museum och konferensutrymmen.
Säsongsupptakten blev högst spektakulär; efter bara ett par veckor förlade FN:s säkerhetsråd ett möte där – för första gången utanför FN-skrapan i New York.
Karin hade i och för sig varit med om att ta emot FN:s generalsekreterare förut, när Kofi Annan var på besök 1999. Men under de år som gått sedan dess har världen förändrats och säkerhetspådraget är ett helt annat nu.
Hon är dock övertygad om att Backåkra kan vara värd för fler möten av hög dignitet även framöver – vad hon förstår är anläggningen jämförelsevis lättbevakad.
Över huvud taget har hon i sitt arbete insett hur högt aktat Dag Hammarskjölds namn faktiskt är internationellt.
Ibland invänder människor att Dag Hammarskjöld aldrig bodde på Backåkra.
– Nej, men vi vet att han planerade att flytta in 1963, efter att ha tjänstgjort två perioder som FN:s generalsekreterare. Men han hann ju tyvärr gå bort innan dess, säger Karin Erlandsson.
Hon har läst korrespondens där Dag Hammarskjöld diskuterar hur han vill ha det och berättar hur mycket han ser fram emot att kunna flytta in.
Nu har anläggningen alltså åter fått en genomgripande renovering – i grevens tid.
Taket hade rasat in, allt var huller om buller, inventarierna låg i containrar.
– Råttor och möss hade tagit över, säger Karin Erlandsson.
Möbler har fått kläs om, många golv kunde inte räddas.
Karin och maken Claes tar emot besökare på Backåkra, de delar guidesysslan med ett annat par.
Som intendent har hon också uppgiften att gå igenom allt som Hammarskjöld lämnade efter sig. När han dog gick man igenom och katalogiserade alla inventarier i hans sjurumslägenhet i New York. Saker han skaffat, saker han fått. Allt är prydligt numrerat.
Nu går Karin igenom allt. Försöker ta reda på tingens historia, hur de kom i Dag Hammarskjölds ägo, om han kände personen bakom konstverket eller möbeln.
Och tingen ska alltså prägla Backåkra, men inte allt jämt. Det får inte bli för belamrat.
– Jag ger det något år till, sedan är det väl dags att någon yngre tar över, säger hon.
Men helt tänker hon inte lämna den gamle generalsekreteraren. Hon tycker att hans boksamling är en guldgruva; den innehåller mängder av dedikationer och autografer och där ser hon stoff till en bok.
Dag Hammarskjölds Backåkra ligger uppe på Kåsebergaåsen, men de kullarna är ingen match för Karin Erlandsson; bara några dagar innan tidningen träffar henne har hon lett en fotvandring i Alperna.
På senare år har hon annars fått upp ögonen för södra Italien och styr gärna kosan dit som reseledare.
När hon stannar hemma tycker hon om att arbeta med sin trädgård.
Namn: Karin Erlandsson
Ålder: 63 år
Yrke: Guide, guideutbildare.
Familj: Make, tre barn, fyra barnbarn
Bor: Villa i Ystad
Intressen: Resor, sin trädgård, böcker.
Aktuell: Intendent på Dag Hammarskjölds Backåkra, som är en av kandidaterna till Stora turismpriset på 100 000 kronor. Vinnaren utses den 6 december.