Konsekvensveckan

Det var inget givet resultat att Jean-Claude Arnault fälldes för våldtäkt, trots många vittnesmål om övergrepp, med tanke på det mycket låga antalet fällande domar i våldtäktsfall i Sverige. Det borde inte vara överraskande att en person som ett antal ögonvittnen har beskrivit som ett sexuellt rovdjur kan fällas för brott. Det som borde varit överraskande är att man som Arnault kan sätta i system att under kultur-Sveriges överinseende öppet begå övergrepp och övertramp. Kanske var det den här gången så många ögon på Arnault att den vanliga förklaringen om att ”ord står mot ord” inte längre räckte till för ett frikännande, i vanlig ordning.
Här påminner det något om den fällande domen mot komikern Bill Cosby, där vittnesmålen blev för många och för precisa för att kunna bortses från.
Med få fällande domar i svenska våldtäktsrättegångar har det verkat nära nog meningslöst att utsätta sig för det karaktärsmord som en våldtäktsrättegång innebär även för offret. Nu kan personer som funderar på om det är värt att anmäla styrkas i övertygelsen om att det ändå kan vara det. Att Jean-Claude Arnault får möta konsekvenser av sin handlade är en lättnad inte bara för hans offer, utan också för dem som deltagit i höstens debatt om sexuella övergrepp, men av olika skäl inte kan räkna med åtal eller en fällande dom om de anmäler.
Reaktionerna från Svenska Akademiens ledamöter var blandade. Peter Englund gladde sig åt att rättvisa skipats. Per Westberg trodde att det skulle tillkomma ytterligare åtal, för ekonomiska oegentligheter, som då också skulle omfatta Arnaults maka Katarina Frostenson. Göran Malmqvist fokuserade på gärningsmannen istället för på offren och menade att han var ledsen och att det skulle bli jobbigt för Arnault i fängelset. Jo, det är liksom det som är hela meningen med att kasta någon i fängelse för att ha begått ett brott: att vardagen ska bli mindre trivsam för gärningsmannen, men bättre för offren, som kan känna sig trygga för första gången på länge.
Martina Jarminder

×