Dramatik på flera håll i Tyringe
Tyringe drabbades i slutet av september av en storbrand i en fastighet vid Finjavägen.
Det gamla hyres- och affärshuset i två våningar blev totalt utbränt. Släckningsarbetet var mycket dramatiskt för de 25 brandmän från kårerna i Hässleholm och Tyringe som bekämpade branden. Hyresgästerna lyckades ta sig ut oskadda men fick bara få tillhörigheter med sig.
Optikern Erik Wiklund fick se sin affärsrörelse gå upp i rök. Först sedan en grävmaskin rivit delar av huset kunde elden släckas. Polisens utredning efteråt visar att det inte finns misstankar om brott.
Och ett par dagar senare var det dramatiskt även i den närbelägna vägporten under järnvägen.
Det blev här tvärstopp för trafikpoliserna från Kristianstad som försökte passera under den tre och en halv meter höga bron med sin nästan fyra meter höga lastbil. Fordonet kilades fast under viadukten.
Lastbilar ska i vanliga fall ta sig upp på riksväg 21 via Torupsvägen, men det kände tydligen inte poliserna till. Deras tappra försök att ta sig igenom lockade förstås fram idel muntra miner från de många tyringebor som blev vittne till olyckshändelsen.
I Broby står Göinge industriers tomt högt upp på Naturvårdsverkets lista över miljöfarliga platser.
Det gamla pappersbruket släppte på sin tid ut mycket föroreningar, varför länsstyrelsen listat området som ett av de viktigaste att snabbt undersöka. Mellan 1955 och 1982 låg ett pappersbruk och under en tid även en spånskivefabrik på den aktuella tomten.
Avloppsvattnet från pappersprocessen, som bland annat innehöll lut, pumpades till en början ut i Helgeå, och föroreningar gjorde att fisken dog.
Senare anlades stora dammar för ändamålet, men senare upptäcktes att dessa läckte ut i ån. Dammarna började därmed schaktas igen. Själva bruksbyggnaden utgör ingen vacker syn.
Göinge stenförädling i Boalt är bland de bästa i landet – på gravstenar.
Här finns skickliga hantverkare som blästrar, hugger och slipar, allt efter de efterlevandes önskemål. Utanför på gården ligger granitblock, som efter hand forslas innanför portarna och skivas upp av en gigantisk diamantförsedd sågklinga.
Henning Svensson var med och startade företaget för 25 år sedan, och han säger nu: ” Idag är vi 25 man som jobbar med gravstenar. Många av arbetarna är uppväxta i stenarbetarfamiljer. Jobbet har gått i arv i generationer. Då, på 60-talet, gjordes det mesta för hand. Nu har datorer och moderna maskiner tagit över det många gånger tunga och slitsamma arbetet”.
Banverkets generaldirektör Jan Brandborn och landshövding Anita Bråkenhielm var häromdagen i Hässleholm för att inviga bandistriktets nya personal- och kontorshus i Kärråkra.
Särskilt positivt är att Hässleholmsdistriktet 1994 får 400 miljoner kronor i nyinvestering och att 20 projektanställda måste plockas in för att klara pressen. ”Inget av detta har dock med den omtalade bangården att göra, där tas beslut först om tre år”, upplyste Brandborn.
Kommunstyrelsens ordförande Christina Ivarsson är dock nöjd över att Hässleholm fortfarande finns med i bilden, när det gäller bangården. ”Jag utgår ifrån att vi har bästa lämpliga geografiska placering”, sade hon.
I sin spalt Utsikt mot naturen presenterar Tom Andersson en minikung på bara fem gram, nämligen en kungsfågel.
Det är den täta granskogens egen fågel och håller till nästan enbart i denna. Men mest om höstarna kan man se den även i öppna trakter. På grund av sin ringa vikt måste den söka föda flitigt för att överleva vintern.
Just det exemplar som ses nyfiket studera Toms tubkikare hade troligen kolliderat med ett fönster och blivit lite ”groggy”, kanske även innan jagad av en sparvhök.
På KVF uppger man att inte mindre än 25 kungsfåglar har flugit mot ett stort fönster på Jacobsskolans nya byggnad i Hässleholm. Detta har nu enkelt avvärjts genom sparvhökssilhuetter.
