Pris mot kvinnovåld
Nobels fredspris delas i år mellan två kämpar för kvinnors rätt att slippa våld i väpnade konflikter.
Den kongolesiske läkaren Denis Mukwege har ägnat sitt liv åt att hjälpa kvinnor som blivit sexuellt misshandlade i det långvariga och grymma kriget i Kongo. På sin klinik, Panzisjukhuset, som funnits i 20 år, har han hjälpt tusentals kvinnor, ofta genom svåra operationer, så att de kunnat återgå till ett normalt liv. Eller åtminstone så nära ett normalt liv som gått att komma.
Han fick för sex år sedan det alternativa Nobelpriset, Right Livelihood Award, och har varit föreslagen till fredspriset i många år. Det var på tiden att han fick det.
Han får dela priset med en kvinna som själv utsatts för brutala sexuella övergrepp. Nadia Murad hör till den kristna yazidiska folkgruppen i Irak. Hon tillfångatogs och utnyttjades som sexslav av terrorsekten IS, innan hon lyckades fly. Sedan dess har hon berättat om sitt öde och därmed fört utsatta kvinnors talan. Hon har arbetat för att kvinnor inte ska vara tysta och skämmas för de övergrepp de utsatts för utan kräva upprättelse.
Sexuella övergrepp i krig är ingenting nytt. Även svenska soldater begick allvarliga övergrepp under tidigare århundraden. Fortfarande skräms tyska barn i vissa byar med ”svensken”, även om det förhoppningsvis är mera på skämt.
På senare tid har dock det systematiska användandet av sexuellt våld som vapen i krig uppmärksammats allt mer. Det är inte bara IS (Daesh) i Irak och Syrien som begått övergrepp. Rapporterna om sexuellt våld var många från krigen i forna Jugoslavien, och fördrivningen av rohingyer i Myanmar (Burma) har skett till stor del genom sexövergrepp mot kvinnor.
Det är alltså hög tid att det sexuella våldet mot kvinnor i väpnade konflikter får den uppmärksamhet det förtjänar, och att två företrädare för kampen mot detta och som försöker lindra verkningarna, var och en på sitt vis, får priset.
De förtjänar att hedras av alla.
