Vägra kontanter är olaglig diskriminering
Allt fler butiker och restauranger vägrar numera att ta emot kontanter som betalning, trots att riksbankslagen säger att ”sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel”. (5 kap § 1)
Den här paragrafen har kommersiella företag kunnat gå runt genom att hänvisa till avtalslagen. Butikerna gör avtal med kunderna om att inte betala med kontanter. För den som inte har något kort eller en dyr telefon som klarar betaltjänster är avtalsfriheten inte något värd.
Butikerna gör så främst därför att bankerna har försämrat och fördyrat sin kontantservice i så hög grad. Det skapar problemen för dem som inte vill eller kan använda kort.
Det gäller utländska turister, som inte alltid har de kort som är giltiga i Sverige och som inte har Swishtjänsten som är kopplad till svenska banker.
Men det gäller framför allt äldre och funktionsnedsatta som har svårt eller inte klarar av att hantera kort.
Diskrimineringslagen är tydlig: ”Diskriminering är förbjuden för den som
1. utanför privat- och familjelivet tillhandahåller varor, tjänster eller bostäder till allmänheten, eller
2. anordnar en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning.” (2 kap, § 12)
Malungs folkhögskola har uppmärksammat problemet att personer med intellektuell funktionsnedsättning har svårt att använda kort. Bara tre av nio elever på en kurs på skolan kan använda kort. En av eleverna vägrades köpa hundgodis i en butik trots att han hade pengar att betala med.
Det här är ett agerande som måste anmälas till DO. Att förvägras att handla i butik eller äta på restaurang därför att ett funktionshinder gör det omöjligt att betala med kort kan inte betecknas som något annat än diskriminering.
Kontanter ska kunna användas överallt, så inte stora grupper utestängs från normalt liv.