Märklig och mer intressant än bra

Noir blev ett begrepp på 30-, 40- och 50-talet när de så kallade klassiska deckarna i svartvitt dök upp på repertoaren i parti och minut. Icke sällan gjordes små pärlor i lågbudget med B-skådisar och det behövdes inte en Bogart, Robinson eller Cagney för att det skulle fungera. När nu ordet noir lyser mot mig igen i titeln på Drazen Kuljanins nya film lägger jag ribban högt i förväntningarna. De infrias tyvärr inte, även om Balkan Noir är en intressant experimentorgie. Ett försvinnande brukar ofta vara den röda tråden i en Noir och också här. Vi blir varse att Ninas och Oscars (Disa Östrand & Johannes Bah Kuhnke) sexåriga dotter försvunnit i Montenegro för fem år sedan. Oscar har försonats med tanken på att dottern är borta medan Nina nu vill återvända och ta upp tråden där polisen slutat leta. In i bilden kommer en polis som dock fortfarande inte gett upp sökandet och nu fått upp ett spår. Om detta verkar vara klassisk noir av den gamla skolan – glöm det. Vi får oss istället en förvisso kreativ orgie i experimentlusta men också högst spretig historia där man aldrig får grepp om de inblandades historia. Vad är verklighet och vad är drömmar? Att använda gamla reklamfilmer för cigarettmärken typ Lucky Strike som någon sorts sammanbindande länk är roande i lagom doser. Vi vet att alla rökte som borstbindare i gamla noir-rullar så visst jag fattar poängen.

En mycket märklig film, som sagt mer intressant än bra.