Banjo-Lasse, 96, vill aldrig sluta spela
Inne i lägenheten i Hästveda sänker sig vänsterhandens fingrar vant över de åtta strängarna på mandolinbanjon och under högerhandens plektrum formas melodiskt knäppande toner.
Genom åren har han uppträtt med Göinge musickanter och senare med enbart spelmannen Lennart Polarbo – för övrigt samme man som gav Gunnar Larsson hans smeknamn. På senare år har han också varit en del i Vittsjöensemblen Boel med sega gubbar.
Tillsammans med en kamrat på fiol började Gunnar snart spela offentligt runt om i Farstorp. Nästa steg blev ett band i Vankiva.
Minnena som musiken skapat är många:
– Jag tror det var vintern 1939 eller 1940, när jag bodde i en drängkammare på en gård. Det var ett slags uthus med ett lager bräder så det var inte särskilt isolerat. Inte var det tätt heller för ibland kom det in snö.
Gunnar och Elsa bodde länge kvar i Farstorps-Långaröd men för två år sedan blev arbetet med en hus och trädgård för hårt och de flyttade till Hästveda.