Kräver skyddsjakt på hjort

– RASE plus mjölkört måste finnas för att älgen ska äta sig fet på sommaren och kunna överleva hjälpligt i februari-mars genom att gå på tallen. Första tecknet är att när det inte finns någon mjölkört. Då är betestrycket för hårt.

– Men älgen har inte ens bete nu i augusti, eftersom kron- och dovhjort äter upp all maten.

Vi står och pratar i Stig Lundströms skog där lövmattorna i alla färger nu börjar breda ut sig på skogsvägarna. Det luktar gott och man blir lätt vederkvickt av skogens kraft och energi.

Stig Lundström förklarar att hjortarna kommer till områdena i Göingetrakterna under sommarhalvåret och då lämnar de inte kvar någon mat till älgen under hösten och vintern.

Det innebär att älgen börjar äta tall redan i månadsskiftet september/oktober. Det medför i sin tur att älgen kan föredra att flytta norrut.

– Södergränsen för älg har under de senaste 40 åren flyttats från södra Skåne till norra, och risken är att den försvinner från Skåne helt och hållet om vi svälter ut den, säger Stig Lundström.

Detta beror på att stammarna av kron- och dovhjort ökat avsevärt de senaste åren och att fodret inte räcker till alla vilda klövdjur.

– För att komma i en balans mellan tillgång på foder och antalet djur måste klövviltet ner på en rimlig nivå och jakten utökas.

LRF Skåne har engagerat sig i frågan och skrivit ett par skrivelser tillsammans med Jordägarförbundet Skåne-Blekinge, Södra skogsägarna, Skånes arrendatorsförening och SUSAB – Skogsutveckling Syd AB. Den senaste som skickades till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i december förra året ställer krav på utökad skyddsjakt på årskalv av kron- och dovhjort.

Enligt ett pressmeddelande från regeringen i november 2017 meddelades att man har ”fattat beslut om en regeländring i jaktförordningen gällande jakt på kron- och dovhjort” innebärande att ”skyddsjakt på årskalvar av kron- och dovhjort får ske med vissa restriktioner under perioden 1 juli till den 15 april”.

Men i samma pressmeddelande står det att ”Skåne län, som har en välfungerande förvaltning, samt Gotland, som saknar kronhjort, undantas från den utökade skyddsjakten.”

LRF kräver att skyddsjaktsmöjligheterna måste omfatta även Skåne eftersom kron- och dovhjortstammarna är på stark frammarsch på många ställen i Skåne.

I LRF:s skrivelse uppges också att Skåne är idag det landskap som, vid sidan av Sörmland, är värst utsatt för betesskador av både kronhjort och dovhjort.

Enligt en annan skrivelse ställd till Naturvårdsverket 2007 uppger LRF att efter utförd inventering fanns det då en stam på cirka 2000 kronhjortar inom licensområdet. LRF Skånes uppfattning är att stammen bör minskas till en nivå på 1000 kronhjortar för att upprätthålla stammen och samtidigt klara skadetrycket.

LRF har inte fått något svar på någon av skrivelserna.

Stig Lundström, som driver ett skogsbruk som omfattar 100 hektar skog, ser att det är två trädslag som överlever och det är björk och gran.

– På de områden han avverkat syns tydligt hur hårt betad RASE är. De lövträdsplantorna borde varit dubbelt så höga som granplantorna men håller nu ungefär jämn höjd, säger Stig Lundström.

En lösning är att hägna in skogsplanteringen, vilket Stig Lundström gör på försök.

Han kan konstatera att har han planterat 2 400 plantor i hägn får han totalt med självföryngring runt 13 000 plantor per hektar.

På 2 400 planteringar utanför hägnet får han 1 200 plantor per hektar efter fyra år. Skillnaden blir 11 800 plantor. Detta visar hur högt betestrycket är.

– Men att hägna in är inte en bra lösning, säger Stig Lundström, som precis som LRF ser att skyddsjakt måste införas i Skåne på kron- och dovhjort.