Han var en positiv profil i Malmö

Vi är en kvartett oldtimers från Kvällsposten som gärna vill minnas och hedra vår kompis Christer Borg, som gått bort, 79 år gammal.

Flera av oss har känt honom sedan 60/70-talen och minns Christer med värme. Nästan dagligen hade vi kontakt och umgicks privat. Christer satte sannerligen guldkant på vår tillvaro.

Christers journalistiska karriär ledde honom från Skånska Dagbladet till Kvällsposten, där han så småningom blev nöjeschef.

Själv fokuserade Christer gärna sitt eget skrivande till våra stora folkkära underhållare, till tv (där han själv ledde en serie om cirkus) och krogshowerna under dess storhetstid.

Jazzen förblev en konstant i hans musikaliska liv. Det han inte visste kunde han alltid kolla upp med kompisen Leif ”Smokerings.”

När idén om ett Kvällspostens eget årliga nöjespris dök upp var det Christer som helt satte sin prägel på utmärkelsen, Edvardpriset.

Han diskuterade saken med Edvard Perssons änka Mim, och hon godkände projektet. Sedan 1979, då Nils Poppe blev den förste att erhålla statyetten, skapad av malmöskulptören Thure Thörn, har priset årligen delats ut.

Till allt annat var Christer även en kunnig malmöhistoriker, bevisat genom hans medverkan i Malmö stads historia, genom de senaste årens böcker om krogshowandets Kronprinsen och den stora biografin över Östen Warnerbring. Han var även en av arkitekterna bakom boken Jazzen i Malmö, medverkade i skriften om Victoriateatern, med mera.

Till detta ”med mera” hörde den första biografin över ABBA och Stikkan Andersson, som blev en outsinlig källa till nyheter.

Att Christer kunde mycket om Malmös historia är inte så konstigt. Till en av anfäderna i rakt nedstigande led hörde Frans Suell, och Christer brukade skoja med sin barn och barnbarn att de hade en berömd släkting som stod staty i stan.

Själv kommer Christer inte att få en staty, men många, många utanför tidningens led kommer att minnas honom som en stor och positiv malmöprofil.

De senaste åren var han dessutom en eftertraktad föredragshållare.

​Christer kände starkt även för nöjeslivets Köpenhamn, han ledde i många år det illustra sällskapet Gammel danskens vänner, men hade även tid att engagera sig i sammanslutningar med Git Gay och Johnny Bode på programmet.

Med Christer Borgs bortgång sätts den bortre parentesen för en unik och framgångsrik karriär inom svensk nöjesjournalistik.

Christer tillhörde den gamla skolan, för vilken innehåll och substans i artistlivet var det centrala. Resultatet blev att Christer blev allas vän i nöjesbranschen; i sin kommande memoarbok Mina nöjesbekanta – från A till Ö (Kira förlag) berättar han att han möjligen, möjligen haft ett horn i sidan till en viss skådis. Det är allt.

Det som karakteriserade Christers personlighet var hans omtänksamhet och hjälpsamhet. Det omvittnas av alla.

Vare sig det gällde att få skjuts till Kastrup eller gå ut med hunden, om det behövdes. När kolleger eller malmöartister blev sjuka besökte han dem gärna, även på det Hospice i Malmö som genom ödet kom att bli hans eget sista boende.

Christer var änkeman sedan hustrun Barbro gick bort 2010, men på slutet av sitt liv återknöts kontakten med hans ungdomskärlek Yvonne. De förlovade sig tidigare i år i Prag.

Vi hoppades alla att de skulle få några lyckliga år tillsammans, men så blev det inte.