Öppenhet krävs av EU-parlamentariker
Offentlighetsprincipen är något som Sverige försökt slå vakt om även som EU-medlem. Men de svenska EU-parlamentarikerna är inte lika offentliga med hur de använder sina medel.
Utöver arvode och traktamente får varje EU-parlamentariker också en månatlig summa, cirka 45 000 kronor, att använda för sina omkostnader. Beloppet är i första hand tänkt för att hålla ett kontor med personal i hemmavalkretsen, men ramarna för hur pengarna kan användas är ganska vida.
En grävgrupp med reportrar från flera länder visade häromåret att en stor del av dessa ”kontorspengar” använts för privata ändamål eller skickats till partikassan. Det är inte förenligt med reglerna, men eftersom EU-parlamentet inte kräver någon redovisning av hur pengarna används har det oftast passerat opåtalat.
Några riktiga skandaler har dock avslöjats, till exempel när den franska partiledaren Marine Le Pen anställt närstående personal som aldrig besökt Bryssel utan vistats på hemmaplan med oklara uppgifter.
De svenska ledamöterna är inte misstänkta för något sådant men vägrar ändå att offentligt redovisa hur de använt kontorspengarna. Bara Malin Björk (V) har till reportrar lämnat uppgifter. Nu har även miljöpartisterna lovat göra det men övriga vägrar. Det är obegripligt. Varför väcka misstankar om att döljer något?