Hon är medveten om att sorgen har olika faser
Det är kyligt i luften trots att solen lyser och får den tjocka mattan av löv att likna en varm och murrig filt.
Ibland kan det till och med bli ett besök på kyrkogården både på förmiddagen och eftermiddagen. Det blir som ett tryggt mål vid de dagliga promenaderna.
Ing-Britt blir tankfull men fortsätter att berätta att de pratade om att det var länge sedan de hade haft det så här trevligt tillsammans.
– Leif sa till mig att jag inte fick gå ifrån honom.
Hon berättar att hon promenerar och besöker olika evenemang. Att bara stänga in sig gör bara allt ännu värre. Men samtidigt finns det dagar då hon tillåter sig att bara stänga dörren och hänge sig åt gråt och sorg.
På en byrå står ett foto på Leif samt ett tänt ljus.
Begravningen minns Ing-Britt som en fin och minnesvärd stund.
Ing-Britt konstaterar att sängen nu är tom och att det inte längre finns någon att kalla på.
Allahelgonhelgen är här, en helg då man kanske mer än annars minns de som inte längre finns med oss.
Läs mer: Musikens tio-i-topp
