Festival som bjuder på starka porträtt
DOK-Leipzig 2018 är världens äldsta dokumentärfilmfestival och har alltid en nyfiken blick på tidsandan.
En av årets filmer är Der Funktionär (The Communist) där vi möter den bildade, vältalige idealisten Klaus Gysi som blev kommunist då han såg polis skjuta strejkande arbetare till döds. Filmen är sonen Andreas Goldsteins sorgsna porträtt av fadern och den visas den i tävlingsprogrammet i Leipzig.
Ju fler uppdrag Gysi får av DDR:s statschef Ulbricht, senare Honecker, till exempel kulturminister, desto stelare blir hans ansikte i en stark film med poetisk melankoli och sorgsna stadslandskap. Den gode idealisten blir en tragisk figur.
En annan politiker med öppet, vänligt ansikte är förre Sovjetledaren Michail Gorbatjov i den tyske regissören Werner Herzogs Meeting with Gorbatjov, som hade världspremiär i Leipzig.
I filmen ser vi en vital 87-åring som har kvar sina visioner och integritet i en dokumentär där politikern för första gången intervjuas av en konstnär. Herzogs film ger en tillbakablick på kalla kriget, Gorbatjovs glasnost och perestrojka, hans öppna ansikte i möten om nedrustning med USA:s Reagan och Storbritanniens Thatcher – en total motsats till dagens läge i världen.
Som svar på regissörens fråga vad som skall stå på Gorbatjovs gravsten svarar han att det blir samma som på hans väns gravsten: ” Vi försökte!” och publiken på den fullsatta stora biografen reagerar högljutt positivt. Ett intressant porträtt av en politiker och en tidsanda, då och nu, som fungerar väl i Leipzig, där den fredliga revolutionen startade 1989.
Sorge 87 (Sorg 87) i regi av Thanh Nguyen är en animerad kortdokumentär som berättar om vietnameser som kom till DDR för att arbeta i textilindustrin där det var brist på arbetskraft. De ville vara duktiga, tjäna pengar, köpa mat och saker att skicka till familjen i Vietnam.
Sorge 87 är en av många minnesvärda dokumentärer i Leipzig, liksom Der zweite Anschlag i regi av Mala Reinharda som handlar om politiskt förvirring i forna DDR efter Murens fall där den nya högern brutalt angriper gästarbetare – ett kontroversiellt ämne i en angelägen film med kvinnlig blick.
Architektur der unendlichkeit i regi av Christoph Schaub från Schweiz är en av de mest bildsköna dokumentärfilmerna i den internationella tävlingen.
Filmen skildrar hur kyrkor byggs i dag för att ge utrymme för andlig kraft och samtidigt fungera i stadsmiljö, en originell film med existentiell pregnans.
Festivalen hade i år också ett speciellt jubileumsprogram om året 1968 – 68-ett öppet partitur. I sju utmärkta program ges multiperspektiv med filmiska betraktelser.
Del ett fokuserar Prag som 21 augusti 1968 invaderas av fem ”systerländer” i Warzawa-pakten, för att statschefen Dubcek talat om ”socialism med mänskligt ansikte”. Men i Prag vägrar folk ge upp, orädda demonstrerar de mot (rådvilla) soldater i sina stridsvagnar.
Letters to Theo, en film i regi av Elodie Lélu, om den grekiske filmregissören Theo Angelopoulos som dog i en trafikolycka 2012, är en av DOK-Leipzigs bästa filmer. Den har ett personliga tilltal till mästerregissören som gjorde film om migration, kärleksfullt och insiktsfullt.
Festivalens ambition är att öka antal filmer med kvinnliga regissörer till 40-60 vilket har lyckats i år. Priset Leipziger Ring, startat av Stiftung Friedliche Revolution gick i år till In Search i regi av Beryl Magoko om en afrikansk ung kvinna som vill återställa sin kropp efter att som baby blivit omskuren. det är en ovanlig, modig film.
En av många filmer som gör DOK Leipzig, i år med 306 filmer från 50 länder, till en viktig filmfestival, med ambitionen att få närmare blick på andra länder för att öka förståelsen.
