Kina förtjänar kritiken om mänskliga rättigheter
När FN:s råd för mänskliga rättigheter på tisdagen behandlade situationen i Kina fick den kinesiska regimen hård kritik från många av länderna i rådet. Det var verkligen inte oförtjänt. De mänskliga rättigheterna har aldrig hållits högt i Kina, och under president Xi Jinpings regim har situationen blivit allvarligt försämrad.
Ett exempel är kidnappningen och fängslandet av dens svenske medborgaren Gui Minhai. Av oklar anledning tog inte Sverige upp hans fall i utfrågningen. Däremot nämndes han i andra länders kritik av att många personer sitter fängslade utan rättegång och på oklara grunder.
Självfallet borde Sverige tagit upp Gui Minhais upprörande fall i rådet.
Kina fick också välmotiverad kritik för behandlingen av minoriteter, särskilt uigurerna i den nordvästra provinsen Xinjiang.
Särskilt uppmärksammades ”omskolningslägren” där hundratusentals uigurer hålls fängslade för att hjärntvättas, förmås att överge sin muslimska tro och indoktrineras med kommunistpartiets lära.
Även situationen i Tibet togs upp, där tibetanernas försök att leva enligt sina traditioner hindras och den lokala befolkningens rättigheter förtrycks.
En fråga som inte togs upp på människorättsrådet men som verkar bli allt allvarligare är situationen för kvinnor i Kina. Aktiva feminister fängslas eftersom de ses som ett hot mot den patriarkala struktur som kommunistpartiet värnar, och kvinnornas viktigaste uppgift ses alltmer som barnaföderskor, sedan ettbarnspolitiken övergivits.
Rättssäkerheten är obefintlig i hela Kina. De advokater som företräder personer som anklagas för brott med koppling till mänskliga rättigheter får svårt att utöva sitt yrke. Oberoende domstolar finns inte. Att så många fängslas utan rättegång, många utan att få konkreta anklagelser riktade mot sig, är också ett allvarligt övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.