Måttligt intresse för personalvälfärd i EU

Under metoo- debattens svallvågor skapade någon en blogg för Europaparlamentets anställda där anonyma vittnesmål om sexuella övergrepp och övertramp kunde läggas upp. Uppgifterna strömmade in, vilket inte förvånar någon som kommit i kontakt med arbetsplatskulturen vid Europaparlamentet. Det kan vara hur trivsamt och svenskt ordningsamt som helst att arbeta där – eller det motsatta, där assistenter står ut med nästan vad som helst för att få behålla jobbet.

Unga kvinnor och män utsätts för övertramp, ovälkomna närmanden och direkta övergrepp som skulle vara lagvidriga om det fanns någon anställningstrygghet. Det gör det dock inte, utan det är upp till den individuella parlamentarikern hur de anställda behandlas.

Parlamentet har med stor majoritet röstat för att det ska hållas en utbildning kring sexuella trakasserier för parlamentariker. Parlamentet är bra på stora ord och stora gester när det handlar om problem på andra ställen eller institutioner. Med självinsikten är det sämre. Alla verkar i det här fallet tyckt att någon annan kan gå den framröstade utbildningen. 19 av 751 personer har anmält sig till en kurs som var avsedd för alla parlamentariker. Socialdemokraten Ann Hedh är irriterad och menar att MEP:arna struntar i de uppenbara problemen med sexuella trakasserier mot personalen. Det är tyvärr en korrekt analys. Viljan och engagemanget saknas hos många.