S bör eftersträva inflytande
Det finns socialdemokrater som kastar lystna blickar på engelska Labour och Bernie Sanders i USA. Fullt begripligt eftersom deras framgångar visar att det inte finns någon naturlag som säger att det i dessa tider måste gå utför med socialdemokratiska värderingar och partier.
Jag vet, Bernie Sanders är inte socialdemokrat utan oberoende, men han döljer definitivt inte sina varma känslor för det svenska välfärdssamhället. Och han är framgångsrik. Mot alls odds blandade han sig på allvar i kampen om presidentposten för två år sedan, och i förra veckan blev han omvald till senaten med två tredjedelar av väljarkåren i ryggen. Ett resultat som förstås får snålvattnet att forsa hos alla partiaktiva.
I Storbritannien gjorde Labour och Jeremy Corbyn ett långt bättre val förra året än många hade gissat. Det räckte inte till ett maktskifte, men 40 procent av väljarna är med alla möjliga mått mätt imponerande.
Sanders och Corbyn representerar en radikal retorik och politik och det finns socialdemokrater som menar att den svenska socialdemokratin bör välja samma väg. Som en logisk följd av det förordar samma socialdemokrater att partiet nu bör välja att gå i opposition.
Om Ulf Kristersson får riksdagens stöd för att bilda en regering i morgon, lär de bli bönhörda. I så fall lever blockpolitiken, Moderaterna och övriga i alliansen tar till vara den stabila borgerliga majoritet som finns om SD tas med i underlaget. Då kan Socialdemokraterna koncentrera sig på att förfina politiken och finslipa formen inför valet 2022.
Det är möjligt, kanske till och med troligt, att en sådan utveckling kan bidra till att Socialdemokraterna svingar sig upp på 40-procentsnivån.
Självklart spelar storleken roll, en stor roll. För att på allvar påverka samhällsutvecklingen behöver Socialdemokraterna vara det dominerande vänsterpartiet, tillräckligt stort för att vara relevant för andra väljare.
Alltså är det viktigt att vara stor, men inte till vilket pris som helst.
För det första av partihistoriska och partiegoistiska skäl. För socialdemokratin är praktik och teori två sidor av samma mynt. Partiet valde tidigt möjligheten att här och nu påverka människors vardag före den ideologiska renlärigheten. Kompromisser och ansvarstagande är självklara delar av partiets arvsmassa.
För det andra av hänsyn till de människor och idéer partiet försvarar. Om blockpolitiken överlever dagens turbulens och årets val slutar med att de borgerliga tar hjälp av Sverigedemokraterna för att få makten, då har vi fått en historisk förskjutning av makten i vårt land. Då finns det en stabil borgerlig majoritet och därmed majoritet för att förändra samhället i en riktning som vi socialdemokrater ogillar.
Visst, det är möjligt att det kan bädda för en framgång om fyra år, men det kan ingen säkert veta. Dessutom vore det cyniskt att avstå från möjligheten att påverka människors vardag i dag i syfte att möjligen kunna åstadkomma mer radikala förändringar någon gång i framtiden.
Kort sagt, jag vill definitivt ha ett stort socialdemokratiskt parti, men måste jag välja föredrar jag ett 30-procentsparti med vänner och makt än ett maktlöst 40-procentsparti.