Här väntar en kaffetår på en senior

För snart 16 år sedan invigdes träffpunkten Senioren i Hässleholm. Här höll tidigare Försäkringskassan till innan lokalen fylldes med en lång rad aktiviteter, främst för dem som är daglediga.

För den som inte brukar besöka Senioren kan det vara svårt att sätta sig in i att här pågår verksamhet i nästan varje hörn. Det snickras, pratas, skämtas, fikas och spelas kort. Och det är bara en del av sysselsättningarna som bjuds.

Lisen Ekdahl är verksamhetsansvarig och en eldsjäl när det gäller aktiviteterna på Senioren.

2014 blev hon utsedd till Norra Skånes vardagshjälte för sitt engagemang och hon verkar ha koll på det allra mesta som händer inför husets väggar. Om någon har en undran frågar de helt enkelt Lisen.

Hon har varit involverade i Senioren från allra första början och håller bland annat i schemaläggningen för alla dem som ställer upp i kaféet. Samtidig har hon håller koll på inköpen och är allmänt den som håller i trådarna som slingrar sig runt i verksamheten.

Med raska steg visar hon runt i lokalerna samtidigt som hon plockar undan några kartonger och pratar med de som för tillfället bemannar köket.

I dag är det Ann-Christine Johansson och Karin Norrgran som sköter om kaffe, te, kakor och mackor. De är två av cirka 75 stycken som skiftas om att stå bakom disken.

– Köket är hjärtat i verksamheten, berättar Lisen.

Här kan man få in en del intäkter som kan användas i verksamheten.

Bland borden i det lilla kaféet hittar vi några herrar som ingår i den så kallade Akademin. Några likheter med en annan namnkunnig akademi verkar det lyckligtvis inte finnas.

Men diskussionens vågor går höga. Och det handlar om allt från politik och nyheter till invandring och Zlatan. Och överens är man inte alltid.

Vid ett annat bord sitter ett gäng och spelar canasta och i källaren snickras det för fullt.

I dag är det Roland Jakobsson och Carl-Axel Svensson som står framför maskinerna.

I rummet intill finns ett stort antal vävstolar. Just den här dagen är det tomt på vävare, men annars är det ett välanvänt rum.

Intresseföreningar, pensionärsföreningar och en del andra föreningar har exempelvis rum på Senioren och flera av dem har även expeditionstid här.

Väntjänsten finns här liksom omsorgen som har daglig verksamhet i ett rum.

– Hela åtta föreningar har sitt säte här, berättar Lisen.

Till Senioren kommer också flera spontana besökare. Man tar en kopp kaffe, läser tidningen, byter en bok, tittar på konst, lånar datorn eller bara pratar bort en stund. Det är en otvungen och lugn miljö. För många en lisa för själven efter ett stressigt arbetsliv.

Inte minst är det en viktig plats för alla som kanske känner sig ensamma. Här kan man möta andra som på ett eller annat sätt mist sina nära och kära eller genom pensionen fått ett mindre socialt liv.

På Senioren finns till exempel en tisdagsgrupp då flera som är ensamma träffas.

De som vill kan besöka föreläsningar och trivselkvällar med underhållning eller delta i någon studiecirkel. Här finns även anhörigkafé där anhöriga kan träffas och utbyta råd och erfarenheter.

Kommunen betalar för själva lokalen, men allt arbete som görs bedrivs ideellt. Med andra ord krävs det eldsjälar.

– Den som äldst här är 90 år, berättar Lisen.

– Jag är imponerad av vad som görs här och i alla föreningar, säger Karin Axelsson som är ordförande i Seniorens styrelse.

De som håller i trådarna den här dagen gör sig redo för att möta besökarna.

Lisen öppnar sin kontorsdörr och innanför hänger mängder av hattar på rad i taket. På skrivbordet ligger stickade strumpor som flitiga fingrar i stickkaféet producerat.

Hela rummet andas kreativitet. En kreativitet som smittar av sig på alla besökare.