Hon får specialskrivet verk för egna rösten

Att framföra något som är skrivet här och nu är lite speciellt.

– Jag har sjungit väldigt lite ny musik, har jag insett, säger Malin Byström.

När hon kontaktades av Britta Byström, som hon inte har någon släktskap med trots namnet, för tre år sedan kändes det självklart att tacka ja.

– Hon har verkligen förstått var min röst trivs. Ibland vill tonsättare vara i ytterkanten på rösten hela tiden, vilket kan bli jobbigt. Men så har det inte varit med Britta, även om det ändå finns mycket för mig att tänka på i det här stycket.

Processen med att få ett verk skrivet för sig är lite annorlunda än att öva in en klassiker. Hon har också haft möjlighet att delta i kompositionsprocessen, vilket har bidragit till att verket känns så väl anpassat.

– Det är en spännande process. 2017 kom Britta hem till mig och pratade idéer. Sen när jag har övat in det har jag kunnat ringa och förslå ändringar, men det har inte varit stora saker.

Något hon uppskattar med nyskrivna verk är att slippa förväntningar och förutfattade meningar.

– Alla har en åsikt om hur de klassiska rollerna ska sjungas. Det har känts lyxigt att inte behöva fundera över vilka förväntningar som finns på tolkning och prestation.

Inte bara tonsättaren Britta Byström, utan även poeten Bei Dao kommer att vara på plats för att lyssna på urpremiären av stycket, vilket Byström ser fram emot.

Hon tror att det mest är en slump att det blivit så lite ny musik för hennes del, även om hon menar att rollerna i den klassiska repertoaren har haft stor dragningskraft.

– Jag har kört på i den klassiska fåran och haft en massa drömroller där. Det har absolut varit ett val. Men jag har faktiskt inte fått så hemskt många frågor om att sjunga nytt, så det här projektet känns roligt.

Malin Byström säger att de stora institutionerna prioriterar att beställa och uppföra ny musik, intresset saknas inte.

– Sen inser folk kanske inte hur kostsamt det är att beställa något helt nytt jämfört att spela något ut standardrepertoaren.

Hon menar också att man i någon mån får acceptera att klassisk musik inte står för någon snabb modernisering.

– Det är inte vi som är populärmusiken längre, helt enkelt, säger hon.

Hon tror också att den klassiska musiken har haft någon form av identitetskris kring vad man ska vara och vem man ska vända sig till.

– För 40-50 år sedan gick man i kraftigt atonal riktning. Sen gick man plötsligt ifrån det och visste inte riktigt var man skulle. Man har famlat lite också.

Det är lite ovanligt att se en konsert som den Malin Byström nu ska medverka i, med ett verk av kvinnlig tonsättare och en kvinnlig dirigent, Eun Sun Kim. Tänker hon på underskottet av kvinnor på repertoaren?

– Alltid, svarar hon med övertygelse.

Inom operavärlden tror Malin Byström det är ännu viktigare för arbetsklimat och jämställdhet att det finns kvinnliga dirigenter och regissörer.

– Om du visste vilken längtan det finns efter att göra musik med andra kvinnor! Det saknas verkligen.

Hon tror dock att utvecklingen är på rätt väg.

– Det är på gång, det känns verkligen så nu.

Malin Byström sjöng nyligen sin första Tosca, vilket hon såg fram emot senast hon talade med Skånska Dagbladet. Så hur gick det?

– Gud så roligt det var!

Hon ville då gärna också sjunga rollen på hemmaplan i Sverige.

– Jag kan inte berätta några detaljer än, men det blir en svensk Tosca framöver.

Ett annat svenskt projekt hon ser fram emot är att vara solist på den populära tv-sända trettondagsaftonskonserten från Berwaldhallen.