När rälsbussen stannade för gott
Under fyra månader 1984, juni till september, resten Gun-Inger och John Arvidsson med rälsbussen i gränstrakterna mellan Småland, Skåne och Blekinge. Från Älmhult till Sölvesborg, med flera stopp i Osby kommun, åkte paret med kameran i högsta hugg.
Varför ville du göra en bok nu 34 år senare?
– Hösten 2017 scannade jag våra bilder och lade ut på Facebook. Det bara rasslande till och var jättemånga som tittade. Och någon tyckte att jag skulle göra en bok, säger Gun-Inger.
Till saken hör att Gun-Inger och John precis flyttat från sitt hus till en lägenhet när tankarna på en bok föddes.
– Ja, så jag hade fyra timmar över varje dag. Jag är en stor trädgårdsentusiast och var ute i trädgården fyra timmar varje dag, säger Gun-Inger och ler.
Hon började jobba med fotoboken Rälsbussens sista sommar – och när Gun-Inger nu sitter och bläddrar i det färdiga resultatet är hon helnöjd.
– John och jag tar så olika bilder. Det är bra, vi passar bra ihop och kompletterar varandra. Det är en vacker bok om järnvägen.
Gun-Inger vill också lyfta fram sitt barnbarn Viktor som hjälpt till med korrekturläsning.
Under arbetet med boken har många minnen väckts till liv.
– Jag fick så stor kärlek till rälsbussen. Vi träffade mycket människor, rälsbussen betydde ju oerhört mycket får många, säger Gun-Inger.
Norra Skånes tidigare chefredaktör Billy Bengtsson har skrivit texter i boken och hans poetiska och passande inledningsord är: ”I ett
avlägset för länge-
sedan löper det en järnväg som tar med oss genom årens mångfald av glädje och sorg. Om än nedlagd far tågen fortfarande fram på den i våra hjärtan.”
Gun-Inger och John Arvidsson var med på rälsbussens allra sista resa i september 1984 (den hade då rullat i över 80 år) och avskedsresan är utförligt dokumenterad i boken.
I boken berättas även bland annat om gångbiljett. Landsvägarna var inget vidare i början av förra sekelskiftet och många promenerade på järnvägsspåret. Det var praktiskt med en rak och fin väg mellan Gylsboda och Lönsboda – men det var olagligt att gå på spåret. I alla fall om man inte hade gångbiljett. Det såldes nämligen gångbiljett och Gun-Inger träffade sommaren 1984 en person som haft en sådan biljett. På baksidan av biljetten stod en del förhållningsregler, bland annat:
”Innehafvaren av denna tillåtelse ansvarar själf för all den skada han möjligen under färden kan ådraga sig till lif eller lem ... gå skyndsamt åt sidan när tåg höres eller synes komma och blif stående till dess tåget passerat.”
