”Markägarna har den största makten”

Nils Carlsson har en lång erfarenhet av vilda djur. Problematiken med vildsvin har pågått i många år, men inga åtgärder verkar fungera trots att jakten på vildsvin är fri, 365 dagar om året.

Vildsvinen blir bara fler och fler och åstadkommer mer och mer skador. Men vems är ansvaret att ingripa? Markägaren, staten via länsstyrelsen eller politikerna?

– Jag kan se många små lösningar för att underlätta jakten, men länsstyrelsen kan inte göra så stora insatser, jakträtten är knuten till markägandet. Om Skogsstyrelsen exempelvis har för stora skador på skogen kan länsstyrelsen öka tilldelningen av jakt på älg, där finns ett styrsystem. Men för vildsvinen finns inga styrsystem, de är fredlösa.

– Visst vi kan ge tillstånd till mörkersikte, men mycket mer praktiskt kan vi inte bistå med. Bidrag till eltråd ges bara till stängsel mot rovdjur, dit inte vildsvin räknas.

Nils Carlsson anser att LRF:s medlemmar har en makt att reglera frågan genom att använda jakträtten.

– Om man i avtalet skriver att om jakten på vildsvin inte sköts, får man ta in någon annan jägare. Men finns inte den klausulen med i avtalet får man inte ta in någon annan under de fem år, som eventuellt avtalet är tecknat på.

– Jag blir ofta kontaktad av lantbrukare med problem, säger Nils Carlsson och jag frågar alltid: Hur gör ni med jakträtten? Jagar ni själva? Svaret blir ofta att jakträtten är utarrenderad, till någon i Stockholm, Malmö eller Köpenhamn.

Det brukar vara så att den affärsman som betalar mest får kontraktet och sätter igång med massiv utfodring, men kanske kommer den personen och besöker marken typ fyra gånger om året.

– Jag brukar rekommendera lantbrukaren att ställa villkor i arrendeavtalet.

Man kan också fråga sig om det inte blir mer ekonomiskt lönsamt att låta grannens ungdomar jaga gratis, det kanske ligger mer ekonomi i det, och det ska jämföras med de enorma skador som kan uppkomma av vildsvinen, och där jaktarrendet kanske inte täcker kostnaderna för skadorna.

– Det behövs en närmare kontakt, mellan markägare och jägare, och en bättre kommunikation, säger Nils Carlsson.

Dåligt formulerade jaktarrenden är alltså ett problem. Människors olika vilja är ett annat, som Nils Carlsson ser.

– Min erfarenhet är att snabba lösningar gör att vi missar det viktigaste, människans inställning. Man måste tänka till om man ska hitta en balans, jag tror att mycket skulle lösa sig om markägarna hittade en gemensam strategi för jakten.

– Att det finns olika viljor är ett jätteproblem. Det finns många som vill ha vildsvin, annars skulle de inte dykt upp på Gotland eller norr om Dalälven, dit de inte kan ta sig. Alla är inte intresserade av att minska vildsvinsstammen. De som vill jaga bidrar med en massiv utfodring av vildsvinen, summan blir att antalet vildsvin ökar.

Nils Carlsson tillstår att problemet är komplicerat.

– Vi på länsstyrelsen kan inte styra det här, det finns olika viljor i landskapet, det förslag som väcktes i riksdagen om att förbjuda utfordring av vildsvin blev nedröstat.

Nils Carlsson anser att jakttrycket måste ökas, vi har tre milda vintrar bakom oss och tre ollonår. Vildsvinsstammen reagerar snabbt på gynnsamma förhållanden, men kan också minska snabbt vid ogynnsamma förhållanden.

– Det blir färre och färre mjölkgårdar, vilket innebär färre och färre vallar, vilket i sin tur medför ett enormt tryck på de markytor som nu finns.