Bandhistoria som väcker intresse

Att Wilmer X varit tillbaka på vägarna den här sommaren och hösten efter sju års frånvaro har väl knappast passerat obemärkt för någon med det minsta intresse för rå och jordnära rock med rötterna djupt försänkta i den malmöitiska myllan. Och vad vore väl mer naturligt än det, detta jubileumsår: bandet firar 40 och hade dessutom sin 1 000:e spelning kvar att avverka - det skedde på Sweden Rock i somras.

Och de har hållit greppet om publiken på hemmaplan. Storpublik på Malmöfestivalen, två utsålda spelningar på KB (som väl kan kallas deras hemmaplan även om det flyttat från det Erikslust där det låg under bandets glory days) och nu senast på ett till bristningsgränsen packat Folk å rock.

Spelningen på Folk å Rock markerade releasen av jubileumsboken ”Wilmer X - 40 år av blues, svett och tårar”, en tjusig volym med såväl arkivbilder som nya foton från årets turné, tagna av förläggare Anders Roos själv, och text journalisten Sven Lindström.

Det handlar om en bandbiografi i muntlig historia-traditionen. Vi får bandets historia serverad i staplade citat från bandmedlemmarna och människorna omkring dem. Lindström håller sin egen berättarröst utanför. Textmaterialet är delvis hämtat från Arkiv X-boxen som kom 2001 och delvis från nygjorda intervjuer.

Det är en habil bok och bandmedlemmarna ter sig öppenhjärtliga även om de mindre positiva sidorna hos sig själva. Att Nisse Hellberg kanske inte är helt enkel att arbeta med alltid, och att han är medveten om det, framgår ganska tydligt. Jag läser boken med stort intresse men samtidigt kan jag inte undgå känslan av att den inte är helt oumbärlig med tanke på att boken ”Nisse Hellberg & Wilmer X” utkom på samma förlag för bara fyra år sedan.

Men den boken kunde å andra sidan inte presenterar nyheten att bandets återförening fortsätter nästa sommar.

– Det här är alldeles för kul för att lägga ner”, säger Nisse Hellberg.

Så är det ju. Återföreningen har helt uppenbart varit efterlängtad och det är något särskilt med Wilmer X.

Sven Lindström skriver i sitt förord att bandet redan från början var fullt av motsägelser och det har han rätt i. Det är rått men vänligt, oföränderligt men varierande, skenbar enkelhet och finess; det är punk, hårdrock’n’roll, pop och blues i ljuv förening.

Lite som staden de kommer ifrån. Och kanske är det därför de lyckas behålla sin vitalitet och hålla intresset vid liv.