Bilden av Sverige har ändrats radikalt

Vår samtid brottas med många problem. Det är lätt att känna sorg och uppgivenhet inför det som händer i världen och i Sverige. Det finns människor i världen som upplever förtryck, krig och de mest hemska saker som ligger helt utanför vår verklighetsuppfattning. Världen har drabbats av två världskrig som dödade nästan 100 miljoner människor tillsammans. För många människor var dessa krig bara en del i en evig kedja av fortsatt våld och förföljelse. Det var mycket länge sedan som vi svenskar upplevde de grymma sidorna av mänskligheten in på bara kroppen.

Jag är ingen alarmist men kan samtidigt inte bortse från att min bild av Sverige har ändrats rätt så radikalt under senare år. Det finns så mycket att vara arg över i Sverige och i världen 2018. Jag har varit frustrerad och arg rätt så länge över våldet, fusk, dumhet, en haltande sjukvård, ökad kriminalitet och en skola där kunskapsnivån ständigt sjunker. Kravlösheten har blivit norm och ansvar utkrävs inte av någon. Allt psykologiseras, ideologiseras och politiseras så att vanliga människor inte längre känner sammanhanget mellan sig själva och de som bestämmer.

Jag känner att jag inte längre har förmågan att ändra på saker. Det tycks inte spela någon roll. Ingen lyssnar. Och jag är inte ensam om att känna den sorgen.

För 30 år sedan var vi 8,4 miljoner invånare i Sverige. I dag är vi snart 10,2 miljoner. Nästan två miljoner är födda utomlands. Vissa tycker det är bra och andra tycker inte om det. Oavsett vilken planhalva man står på så kan vi inte bortse från att en stor invandring från länder med annorlunda kultur, religion och politiska system påverkar det svenska samhället i grunden. Det är ingen hemlighet att många som invandrat vill fortsätta att leva som de gjorde i sina hemländer. Alla vill inte integreras. Förändringen av samhället går långsamt över många år.

Vem frågade väljarna för 30 år sedan hur de såg på det framtida Sverige? Kommer de som har makten i dag att fråga väljarna om vilket Sverige de vill ha de kommande decennierna? Vilken roll ska religionen spela? Hur stor ska invandringen vara? Hur kommer våra institutioner att klara den stora förändringen? Räcker pengarna? Vem vill prata om helheten istället för att förlora sig i detaljerna?

Vi väljer att rikta vår frustration mot harmlösa företeelser istället. Stans julbelysning kan uppröra hur många människor som helst. Vi rasar över allt möjligt när landet glider isär. Kanske för att vi inte orkar ta in allt som vi inte orkar greppa längre.