Även ve­ganer är beroende av kött­

Pro­pa­gan­dan mot att äta kött är in­ten­siv. Ak­ti­va ve­ganer har bom­bar­derat tid­ningarna med in­sän­da­re på det te­mat, och även se­riösa de­bat­törer har i kli­mat­de­batten pekat ut djur­upp­föd­ning som en vik­tig or­sak till växt­hus­gas­ut­släpp.

Vad ve­ganerna glömmer är att även för att odla växter är djur­håll­ningen vik­tig. För att pro­du­cera livs­me­del från växt­ri­ket be­hövs näm­li­gen göd­sel, om pro­duk­tionen ska ha en chans att för­sörja en större grupp män­ni­skor med mat. För att få fram göd­sel krävs djur. Det glömmer all­tid ve­ganerna i sin pro­pa­gan­da.

Djur­håll­ning och växt­od­ling för­ut­sätter varandra i ett håll­bart jord­bruk och är i bästa fall väl in­te­grerade. Det är grunden för krets­lopps­tän­kan­det.

För svensk del är jord­art och kli­mat i större delen av landet inte lämp­ligt för od­ling av grön­saker, ärter och bö­nor. Spann­mål kan odlas i hu­vud­delen av landet, men i nor­ra Sverige är även de möj­lig­heterna be­gränsade. På en stor del av marken är det gräs som kan odlas, gräs som äts av gräs­ä­ta­re – inte män­ni­skor. Al­ter­na­tivet är skog på marken.

All växt­lig­het ut­nyttjar kol­di­ox­id för att pro­du­cera syre. Men om växt­erna inte an­vänds bryts de så små­ning­om ner och av­ger då kol­di­ox­iden igen.

Men om växterna äts av djur och om­vandlas till kött och mjölk binds kol­di­ox­iden och bi­drar till att minska kli­mat­ef­fekten. Kött och mjölk ger ock­så oss män­ni­skor vik­tig när­ing.

Djur­håll­ning och be­tes­drift in­ne­bär återcirkulering av när­ings­äm­nen i ett na­tur­ligt krets­lopp. När­ingen i göd­seln från djuren är en för­ut­sätt­ning för växternas till­växt.

Sam­ti­digt in­ne­bär djur­håll­ningen att markerna håll öppna, till gagn för en mång­fald av växter, in­sekter, få­glar och andra djur. Utan djur­håll­ning blir vik­tiga mil­jö­mål som öppna land­skap och eko­lo­gisk mång­fald omöj­liga att upp­nå.

Kli­mat­ef­fekten då? Ja, den har minskat kraf­tigt i Sverige. 1930 fanns tre mil­joner nöt­kre­a­tur i landet. I dag är det bara hälften så mån­ga. En­bart un­der det här år­hund­ra­det har an­talet nöt­kre­a­tur minskat med tolv pro­cent. På­ver­kan på kli­matet har där­med minskat un­ge­fär lika myc­ket och i för­hål­lan­de till slutet av 1800-talet allt­så hal­verats.

Hur kött­djuren på­verkar kli­matet be­ror ock­så i stor ut­sträck­ning på hur be­tes­markerna hävdas. Väl skötta be­tes­marker binder stora mängder kol. De fun­gerar som kol­sän­kor. Djur som föds upp på sådana marker har li­ten kli­mat­ef­fekt, om nå­gon.

Där­emot på­verkar in­ten­siv­upp­föd­ning av kött­djur i USA el­ler Bra­si­li­en kli­matet ne­ga­tivt. När regn­skog huggs ned för att ge plats till kött­djur blir ef­fekten fler­dub­bel.

Där­för gör svenska kon­su­menter rätt som ökar kon­sum­tionen av svenskt kött men minskar ätan­det av im­por­terat kött. Det är ett sätt att vara kli­mat­smart som är lika bra som att bara äta ve­ge­ta­riskt, för även växt­od­ling på­verkar kli­matet olika. Ris­od­ling leder ex­em­pel­vis till stora me­tan­ut­släpp, och palm­ol­ja pro­du­ceras of­tast där regn­skog kal­huggits.

Så ve­ganer och ve­ge­ta­rianer, fort­sätt gär­na med växt­di­eterna men an­vänd inte kli­matet som ar­gu­ment och var med­ve­tna om att för att odla växter be­hövs djur­håll­ning, som bygger på att andra äter kött.