Viktigt skapa förtroende
Riksdagen röstade som väntat ner Stefan Löfven som regeringsbildare. Det var talmannens andra förslag till statsminister som föll och därmed har extraval ryckt närmare. Talmannen Andreas Norlén höjde också spänningen efter omröstningen genom att tala om att han tagit kontakt med Valmyndigheten för att diskutera när och hur ett extra val kan ordnas.
Som vanligt verkar alla försöka lägga skulden för att Sverige ännu inte har fått en ny regering på Centerpartiet och Annie Lööf. Förmodligen därför varför det hon själv som före röstande motiverade varför C skulle rösta mot Löfven, trots förhandlingarna mellan fyra partier.
C är det enda parti. tillsammans med L som lekt ”följa John” efter Annie Lööf sedan valet, som gjort någon positionsförflyttning. Övriga har vägrat ändra inställning till vilka som kan tänkas som statsminister.
Men förhandlingarna mellan S, C, L och MP ledde inte till någon uppgörelse, efter att C:s partistyrelse och riksdagsgrupp sagt nej till det som partierna kommit fram till. Av rapporteringen att döma hade S backat långt när det gäller miljö- och landsbygdspolitik, accepterat att släppa fram familjeåterföreningar för syriska flyktingar och även öppnat för ändringar på bostadsmarknaden och i arbetsrätten. Därför var C:s nej lite förvånande.
Men samarbete måste bygga på förtroende. Det finns uppenbarligen inte i tillräcklig grad mellan Stefan Löfven och Annie Lööf eller mellan S och C. Ska Löfven kunna nå en uppgörelse med C är det förtroendeskapande åtgärder han måste inrikta sig på. Kanske ska han ringa Jan Eliasson (med FN-erfarenhet) för hjälp?
Förtroendet är rubbat också inom Alliansen. Det startade redan när KD utan hänsyn till allianskamraterna sade upp Decemberöverenskommelsen och fortsatte med Anna Kinberg Batras flirtande med SD.
Annie Lööf betonade att nu måste de två stora partierna ta sitt ansvar och börja röra på sig. Det är en invit till båda att hitta sätt att få C:s stöd i nästa omröstning.