Skogsägaren Lars-Erik Levin vid ett träd som är dött efter granbarkborrars angrepp. Foto: Maja Ögren Andersson
Den lille gynnaren ser inte mycket ut för världen, men granbarkborren hotar nu att ta död på stora delar av granbestånden. FOTO: Maja Ögren Andersson
– Nu måste alla skogsägare ta sitt ansvar för sin skog, uppmanar skogsägare Lars-Erik Levin som under hela sitt 64-åriga liv har arbetat i skogen. Foto: Maja Ögren Andersson
Lars-Erik Levin i en granbarkborrangripen skog. Foto: Maja Ögren Andersson

”Måste stoppa granbarkborren nu”

HÖKÖN/Lönsboda Lars-Erik Levin, prisbelönad skogsarbetare och skogsägare är djupt oroad över situationen med granbarkborrens härjningar.
– Nu måste alla förstå allvaret och ta hand om sin skog. Och det är bråttom, frågan är om det inte redan är för sent, säger han.

– För sent så tillvida att årets angrepp där barken lossnat, eller kommer att lossna vid maskinell avverkning. Då blir barkborrarna kvar i skogen, men virkesvärdet räddas om träden avverkas. Södra har ett specialsortiment för barkborreträd, med hyfsad betalning. Granar som står helt torra utan bark utgör ingen smittorisk utan kan stå kvar till barkborrens fiender, bland annat myrbagge och naturvård, förklarar han.

Sedan barnsben har han älskat skogen. Han har bland annat tilldelats Region Skånes diplom och stipendium för sin goda skogsskötsel, sitt stora skogsintresse och som föredöme för skogsbruk i sin byggd. Det är skogen själv som har lärt upp Lars-Erik Levin. Erfarenheter, misstag och ett besjälat intresse är huvudingredienserna i den läroplanen.

Nu är han mycket orolig över skogens framtid och hoppas att alla skogsägare hörsammar uppmaningen från Skogsstyrelsen att skogsägarna nu måste kraftsamla och samarbeta.
– Nu duger det inte att bara jaga under helgerna utan ta hand om sin skog, annars kan det bli katastrof, menar han.
Själv arbetar han med att avverka skog, främst åt sonen Johan, men även åt andra som vill ha hjälp.
Han har flera teorier tom granbarkborrens framfart.
– Torkan naturligtvis och alla vältor som följde i stormen Gudruns spår och fick ligga kvar alltför länge. Men jag tror också att det handlar om sättet vi använder skogen. För lite blandad skog till exempel. För mycket gran.

Vi träffar Lars-Erik Levin på Lilla Trånghyltans gård och mark som har brukats i flera generationer. Efter Lars-Erik är det femte generation som har tagit vid, totalt 23,2 hektar som sköts hyggesfritt och där inget barkborreträd har hittats.
– Jag och sonen Johan har klarat våra marker bra ifrån granbarkborren. Inte minst blädningsskogen där jag inte har hittat en enda granbarkborre.
– Inte heller den övriga skogen har blivit angripen. Resultatet av att vi bland annat har avverkat varsamt efter hand. Och också hållit fast vid blandskog och inte låtit granarna vara det enda som gäller. Kanske lite tur också …

Intresset växer för den så kallade blädningsskogen som ger en vacker och också värdefull skog.
All gran som är grövre än 45 centimeter i famntag avverkas. Beståndet består av tall, i viss mån björk och med gran i alla åldrar. Lars-Erik Levin säger att lönsamheten är god.
– Ser vi långsiktigt så är dagens viltbetning ett bekymmer och att de barrblandskogar vi avverkar idag ersätts med granskogar.

Han tar en kniv och skär bort en bit bark på en gran i en skog som är hårt angripen av inkräktaren granbarkborren.
Vips! har han en och två granbarkborrar i handen. De ser nästa döda ut men får snart liv av värmen i handen.
– De klarar sträng kyla. Lägg dom i frysboxen, när de tinar upp så lever de fortfarande. Det enda som nu kan rädda vår skog är att alla skogsägare tar sitt ansvar och att vi får regn så att barkborren bildligt talat drunknar.

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Är du ledig under sportlovet?

Loading ... Loading ...

Veckans ibladningar