Oroande utveckling

Sverige har varit världsledande kring att motverka dödfödslar, men vi har halkat ner från den avundsvärda ledarplatsen i ligan där man tävlar om att vara bäst på att rädda spädbarns liv, enligt en undersökning från Socialstyrelsen. Det oroar ytterligare att det finns stora regionala skillnader.

Regionalt självbestämmande gör i bästa fall att man kan bedriva en verksamhet utifrån vad som fungerar bäst och vilka behov som finns på just den platsen. Men stora skillnader i vårdkvalitet måste ifrågasättas. Varför har Östergötland 50 procent sämre resultat och Region Skåne 25 procent sämre än Stockholmsregionen?

Om man tittar på riskfaktorerna för dödfödslar finns ledtrådar till hur resultatet kan skilja sig från plats till plats. I fallet Malmö finns större grupper med höga riskfaktorer, som personer födda i Mellanöstern eller söder om Sahara. Tyvärr har staden också problem med arbetslöshet och social utsatthet, vilket leder till hälsoproblem som också gör det mer riskfyllt att föda barn.

Stockholm betydligt bättre siffror, trots att det finns många som tillhör riskgrupperna även där. Om skillnaderna har det minsta med ekonomiska och organisatoriska problem för sjukvården i Region Skåne att göra är det ett mycket stort problem.

Det är lätt att ondgöra sig över problem som orsakas av många komplexa faktorer, som dessutom kan kräva åratal att förändra. Men att Sverige ska vara ett land där bebisars liv går att rädda i mycket stor utsträckning måste vara en målsättning, oavsett hur svårt eller dyrt det är.

Utbildning kan vara en av lösningarna: personer med övervikt, som är en av riskfaktorerna, kan få hjälp att kontrollera den genom ytterligare kunskaper. Lågutbildade från andra länder kan behöva informeras om vilken hjälp de kan få från svensk sjukvård för att graviditeten ska gå smidigt. Alla är intresserade av att föda friska barn och motivationen för att lära sig hur man undviker risker under graviditeten borde vara hög, oavsett tidigare bildningsnivå. Martina Jarminder