Vi är våra egna förvillade

Forskaren Emma Frans efterlyser en folkbildningskampanj mot falsk information. Hon menar att problemet inte är att en liten minoritet tror på märkliga konspirationsteorier, utan att majoriteten riskerar att bli allt sämre på identifiera sanning och sannolikhet. Våra nya medievanor riskerar att göra problemet värre.
Det är tyvärr lätt att hålla med. Vi bombarderas med information och det blir oss övermäktigt att sålla bland det som är sant och det som vi vill ska vara sant. Internet fungerar mer och mer så att det tar hänsyn till vad vi vill höra och se. Eller, som ett ännu värre visar oss sådant som andra tycker vi bör höra och se.

Frans har rätt när hon säger att vi egentligen inte vill få våra åsikter ifrågasatta och att det gör saken svårare. Det är mycket skönare att få sin världsbild bekräftad.
Olika partiers väljare tror olika mycket på konspirationsteorier. Det finns en tydlig koppling mellan om man tror på samhället, samhällets institutioner och sina medmänniskor och hur man förhåller sig till konspirationer verkade. Det är inte överraskande att man med låg tillit till andra också har lätt för att betvivla samhällsinformation.

Frans tar också upp att människan är bättre på att se hot än möjligheter. Tidigare i evolutionen har det haft den enkla och viktiga funktionen att vi inte lika lätt blir uppätna av lejon om vi ser oss över axeln hela tiden. Men den ständiga krisberedskapen ger oss en skev världsbild. Det fanns en hel del att oroa sig över 2018. Mänskligheten gjorde också stora framsteg. Ändå lär de flesta minnas katastroferna, men inte framgångarna.

Tidningar och andra medier bidrar till problemet genom att ibland skriva om saker till de inte till fullo förstår, eller inte hinner kontrollera. I artiklar om till exempel kost, hälsa och träning förekommer missförstånd, överdrifter och osanningar hela tiden, eftersom varken skribenten eller läsaren är tillräckligt duktiga på näringslära eller annat man måste kunna för att tolka informationen.
Vi är generellt för dåliga på att tolka statistik korrekt. Vi förstår inte heller att dosering spelar roll för om något är farligt för hälsan eller ej.

Ibland saknas grundfakta för att man ska kunna avgöra om en analys av en situation är korrekt. Inte alla är till exempel intresserade av politik. Kanske har man inte uppdaterat sina kunskaper sedan skoltiden. Då är det inte konstigt att falsk information kan verka sann: man har inte verktygen för att avgöra om det verkar sannolikt eller ej.

Problemet är att konspirationsteoretiska och högerextrema har förstått hur man kan använda internet bättre än alla andra. De har enorma tidsmässiga resurser och sprider varandras material. Vi hade behövt riktigt bra kritiskt tänkande i bagaget när vi diskuterar Europas framtid inför det kommande Europavalet. Högerextrema krafter kommer utan dåligt samvete vinkla information för att vi ska bli oroliga och lockas att söka enkla lösningar.

”Tänk kritiskt” är lättare sagt än gjort. Kanske borde det finnas en ”sanningsombudsman”, som man kan anmäla charlataner och förvillade till, precis som man nu kan anmäla ohederliga affärsmetoder eller diskriminering.

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Ska du resa utomlands i sommar?

Loading ... Loading ...