Eleverna på Stehagskolan har hedrat den omkomna läraren med brev och teckningar som man lämnat i hennes arbetsrum. Rummet har gjorts om till ett minnesrum som fylldes med ljus och blommor när eleverna hade sin första skoldag för terminen. FOTO:PRIVAT
Terminsstarten på Stehagskolan präglades av sorg. En av skolans lärare omkom i en trafikolycka när hon var på väg mot skolan i bil. När eleverna började terminen på torsdagen inledde man med en minnesstund för att hedra den 66-åriga läraren. FOTO:Toomas Laagus

Skolstarten präglades av sorg efter dödsbud

STEHAG Sorg och förstämning har präglat terminsstarten på Stehagskolan efter ett tragiskt dödsbud. När en av skolans lärare var på väg till terminens första arbetsdag omkom hon i en trafikolycka.
Eleverna på skolan har fyllt den 66-åriga kvinnans arbetsrum med kort och hälsningar för att hedra hennes minne.

I måndags morse skulle lärare och personal på Stehagskolan sammanstråla igen efter jullovet, för att förbereda sig några dagar innan eleverna började.

En efter en dök kollegorna upp och till slut var nästan alla på plats.
– Men vi saknade en av lärarna. En person som i vanliga fall alltid kommer i tid, minns skolans rektor Charlotte Wedelsbäck.
Några kollegor som kört bil till arbetsplatsen hade sett att det varit en olycka på Värlingevägen på vägen in mot byn.
– Vi började bli oroliga, fortsätter rektor Charlotte Wedelsbäck när hon minns tillbaka på måndagens händelser.
I lärarrummet stegrades oron. Man började fundera över hur man kunde få besked om vad som hänt.
En stund senare fick rektorn besked om att det väntade besök. Polisen ville prata med henne.
– Jag förstod ju vad det var, när man får besök av polisen på det sättet.
Polismannen lämnade det tunga beskedet – en 66-årig kvinna som jobbar på skolan hade omkommit i en trafikolycka på morgonen när hon var på väg till jobbet.
Den 66-åriga kvinnans bil hade krockat med en traktor och smällen blev så våldsam att kvinnan senare avled av sina skador.
Dödsbudet slog undan benen för kollegorna som samlats för sin första arbetsdag.
– Hon har jobbat på skolan i väldigt många år och var en oerhört uppskattad kollega. Hon brann verkligen för sitt arbete, säger Charlotte Wedelsbäck och fortsätter:
– Hon hade egentligen uppnått pensionsåldern men ville inte sluta utan ville fortsätta arbeta. Hon såg verkligen barnen och tog hand om dem som behövde lite extra hjälp och stöd.
De samlade kollegorna började efterhand tända ljus och samlades för att stötta varandra.
– Vi fick lägga om vår dag. Det blev en sorgens dag istället, säger Charlotte Wedelsbäck.
Samma dag författade hon ett brev som gick ut till elevernas vårdnadshavare, inför skolstarten på torsdagen. Då bjöd hon även in till den minnesstund som inledde elevernas första skoldag efter lovet.
På torsdagsmorgonen samlades man med eleverna ute på skolgården och en del föräldrar var med. Charlotte Wedelsbäck höll ett litet tal.
– Barnen var oerhört fina. De var så högtidliga och stod helt stilla när vi höll en tyst minut.
Den omkomna lärarens familj hade också bjudits in till minnesstunden.
– Det kändes fint att kunna visa dem hur mycket hon betydde och hur mycket vi tyckte om henne.
Personal från elevhälsan fanns på plats för de elever som ville pratat om sina känslor.
Den omkomna kollegans arbetsrum hade man gjort om till ett minnesrum, som fylldes med blommor.
Rummet stod öppet under hela torsdagen och på framlagda korrespondenskort kunde eleverna med egna ord skicka en sista hälsning till läraren som gått bort.
– Eleverna skrev ner sina tankar och ritade teckningar till hennes minne. Rummet var oerhört välbesökt under hela dagen och nästan alla elever var där.
Kort och brev till läraren fyllde snart rummet. En del av eleverna skrev olika hälsningar på den vita tavlan som finns i den omkomna lärarens arbetsrum.
– Det var helt spontant. De skrev saker som ”vi saknar dig” och ”du var den bästa läraren”. Några elever var väldigt ledsna.
På ett ögonblick var livet över för den 66-åriga kvinnan, som alltså var på väg till sin första arbetsdag efter jullovet.
Plötsligt fanns hon inte mer.
– Vi måste stanna upp ibland och vara rädda om varandra och säga hur mycket vi uppskattar varandra. I mitt tal till eleverna tog jag upp att sorg kan vara både tårar och tomhet. Livet är en skör tråd.

Läs mer: