Novellkonst som både lyfter och väcker lust

I Novellerna samlas stora delar av Inger Edelfeldts novellkonst, från I fiskens mage (1984) till Kläderna (2017). ”Välkommen till Edelfeldtland”, skriver hon i förordet, ”eller välkommen tillbaka, om du har varit här förut”.

Jag har varit där förut, men kommer gärna tillbaka. Jag har alltid gillat hennes sätt att skriva om ovanliga människor i vardagen eller om människor som är på gränsen.

Hon har ju också skrivit romaner och ungdomsböcker. Ungdomsböcker som Duktig pojke och Missne och Robin (min favorit!) är närmast klassiker idag. Den sistnämnda är illustrerad av henne själv. I flera av ungdomsromanerna skriver hon om parallella världar och fantastiska skeenden. Hon har alltid varit nyfiken på det gåtfulla i livet.

Hennes stora intresse är psykologi, i gränslandet för andlighet. I novellens begränsade format bygger hon upp en stämning, lägger fram ett problem som avslutas i en konkret situation, gärna med en liten knorr. Vad blir konsekvenserna när man väljer att leva på ett visst sätt?

Hon skriver sällan om sig själv men kanske om delar av sig själv, som hon vill ta avstånd ifrån men titta närmare på. Hon vill veta under vilka villkor vi lever som människor.

Människorna i novellerna försöker närma sig varandra, ibland lyckas de och ibland inte. Deras känslor kan vara stora eller till och med oregerliga. Huvudpersonernas fantasiliv krockar ofta med en krass, yttre verklighet. Många av dem befinner sig i utsatthet av något slag. Det viktigaste för Edelfeldt tycks vara att gestalta livets existentiella gåtfullhet, vilket hon gör väldigt bra. För henne är livet gränslöst, en gränslös gåta, en rit.

Det händer ovanliga saker i hennes noveller, det blir osannolika förvecklingar. Hon skriver gärna om klass, relationer och vilka roller vi ger oss själva som människor. Många av novellerna ger anledning till fortsatt funderande och tolkningsmöjligheterna i identitetsproblematiken kan vara flera.

Här finns överraskande vändningar, komplexa huvudpersoner och knivskarpa detaljer, här finns både empati och solidaritet, ömsinthet och respekt.

Hon har hela tiden en lite lagom ironisk distans till de människor hon skriver om, som hon aldrig behandlar elakt.

I Kläderna visar hon hur kläder väcker minnen och visar vägen till människors identitet. Kläderna blir mycket mera än bara rekvisita – de påverkar förhållanden, tilldelar roller och väcker frågor om vem man är. De olika plaggen får betydelsebärande roller och kan förändra identiteten.

Att läsa Edelfeldt är i högsta grad en lustfylld upplevelse och gör mig märkligt upplyft. Hennes prosa är välskriven, stämningsrik och levandegörande. Den är lekfull och gnistrande men kan trots det kännas både stram och ändamålsenlig. Språket är lika klart som en klarblå himmel en sommarmorgon.

Njut av 410 sidor av mästerlig novellkonst, när Edelfeldt är som bäst. Den här samlingen är alldeles storslaget bra.