- Vi såg möjligheterna som fanns här, säger Anita Persson.
Elias Ingemansson har god hand med djuren.

Flytten till nya stallet gick som en kalvdans

På landet Efter ett tufft 2018 ser köttdjursproducenten Anita Persson på Råbygård fram mot 2019. Tillsammans med barnen Louise och Elias utökar hon nu sin produktion.

Det är flyttider på Råbygård strax utanför Hörby tätort. Gårdens tjurkalvar ska in i nya stallar. Men det är alltid ett riskabelt moment att flytta djur och mycket som kan gå fel, så det gäller att vara noggrann och förbereda sig väl.
När det väl är dags att mota kalvarna in i vagnen får Elias Ingemansson hjälp av Kristian Andersson som också är köttdjursproducent. Sedan bär det av till den nya adressen. Men det blir ingen lång åktur. Bara ett par hundra meter bort, på andra sidan vägen.

– Jag satsade på detta för att både Louise och Elias är intresserade av lantbruk och köttdjursproduktion. Annars hade jag aldrig gjort det. Vi bor så nära samhället så vi visste inte om vi skulle får bygga ut. Men så blev den här gamla galtstationen till salu och då passade vi på, säger Anita Persson.
Traktorn med djuren på släp kommer fram. Kalvarna kikar först in lite avvaktande. Men sedan när väl en vågat ta klivet in följer de andra snabbt efter.

– De är verkligen flockdjur. Det gick ju så bra som det kunde gå, konstaterar Kristian Andersson.
På Råbygård har de en integrerad dikoproduktion med renrasig limousine. De säljer avelstjurar och kött till handel och direkt till konsument via köttlådor.
– Vi har haft väldigt god efterfråga på köttlådor i år. Jag vill tacka konsumenterna för att de verkligen förstått vilken situation vi har haft i år, säger Anita Persson.
Hon har tidigare jobbat som rådgivare på Scan och uppskattar köttansättningen hos limousinekor.
– Vi väljer limousine för att de har lätta kalvningar. Men vi vill inte heller producera ben. Limousine har finfibrigt kött och mjäll smak. Limousine är en mellanras. Vi har ungefär 90 procent naturbetesmarker och de klarar fint att gå där.

Råbygård drevs tidigare av Anitas föräldrar och var då en mjölkgård. De första limousinekorna köptes 1990. Det var två kvigor och en tjur. Därefter har antalet djur utökats successivt. 1993 köptes en pulled tjur, alltså en tjur utan horn. Målet har varit att inte behöva avhorna några kalvar och det nådde man för första gången i år. Fullt utbyggt ska det finnas 100 kor med kalvar i det nya stallet. Men exakt när man når upp till det antalet vet man inte. Det kostar mycket att utöka en avelsbesättning. Så den första tiden kommer man att hyra ut stallplatser till Kristian Andersson. Det kan bli fler som de delar stallet ihop med och här kan de låta kunder komma och titta på avelsdjuren.

– Det finns en lokal intill med fönster in till djuren. Det passar för undervisning och kanske kan man ta emot skolklasser som vill titta på djur. Och i andra hälften av lokalen har vi tankar på att inrätta en gårdsbutik. Det var tal om att riva galtstationen, men jag tyckte att det var synd. Det är en stabil byggnad och jag är lite av en återbrukare. Vi såg möjligheterna som fanns här, säger Anita Persson.