Vildsvinen är inte lätta att skjuta

God Helg! För tredje året i rad verkar det bli vinter i början av februari. Först skulle vi dock behöva mer nederbörd.

Vittsjö Pizzeria har sedan tidigare fått fin PR i press, radio och tv. Inte minst Gustav Fridolin har sett till detta. När han nu i onsdags medverkade i sin sista partiledardebatt i riksdagen, pratade han om både hemorten Vittsjö och livrätten pizza. Antingen kommer Gustav Fridolin (MP) att åka till Sölvesborg för att äta pizza, eller så infinner sig Jimmie Åkesson (SD) i Vittsjö för att testa en liknande rätt. I sin avtackningsreplik – inför kameror och mikrofoner i Stockholm – sade Åkesson, att han och Fridolin verkligen är varandras motsatser på många sätt, men att de respekterar varandra till fullo.

Frågan är vad som nu händer med Gustav Fridolins traditionella sommartal hemma i Vittsjö. Han avgår som Miljöpartiets språkrör i skarven mellan vår och försommar. Riksdagsplatsen har han kvar. Varför inte fortsätta hålla tal hemmavid, kanske under rubriken ”Fridolins funderingar”…

Som journalist har Fridolin Junior, som han kallades förr i tiden, alltid varit bra att jobba med. När Norra Skåne sökt honom, har han alltid försökt ringa eller mejla tillbaka så snabbt han kunnat. Språkröret från Vittsjö prioriterar sin hembygd. På så sätt är han ett föredöme. Fler riksdagsledamöter skulle kunna göra så.

Nu har Christer Glader, 71, bara ett par veckor kvar som distriktsläkare i Tyringe. I slutet av februari hänger han av sig rocken för gott. Glader har jobbat på samma arbetsplats sedan den 6 mars 1979, då han fyllde 32 år. Nu slutar han i lagom tid till sin 72-årsdag, 40 år senare. Deltid har varit ledstjärnan på sistone. Röingesonen har under alla dessa år blivit en riktig profil i hela Tyringebygden.

Birgitta Roslund kör ända in i kaklet, snart 67 år ung. Musikdirektören, organisten och körledaren gör nu sitt sista arbetsår i Hässleholms församling. Programmet är välfyllt. Vocalensemblen sjunger Händels Messias den 23 mars. Sedan fortsätter det, vårterminen ut.

Några dygns ofrivillig vistelse på Centralsjukhuset (CSK) i Kristianstad ger upphov till tankar, upplevelser och betraktelser. Först dock en fråga. Hur i all världen orkar personalen? Tempot är högt uppdrivet. Nattetid jobbar tre personer på ”min” avdelning, där det finns plats för 22 patienter. De flesta är äldre än jag men jag ser dem aldrig. Flera av dem behöver hjälp med att vändas ett antal gånger dygnet runt. För att nu bara ta ett enda exempel.

Behöver jag hjälp med något? Är jag törstig? Gör det ont, när sköterskan sticker mig i handryggen för tredje gången på sju minuter, i jakten på blod att analysera? Har mitt kaffe blivit kallt? Vill jag i så fall ha lite varmare? Önskar jag en filt till natten? Juice eller vatten till lunchen? Tänt eller släckt på rummet? Smakar maten bra? Är jag nöjd?

Ja, allt smakar – och jag är helt nöjd under rådande omständigheter och provtagningar. Jag har hört det förut. Nu får jag det praktiskt bekräftat, att maten på CSK är mycket bra. Här finns fantasi och variation, kunskap och matglädje. Dessutom är portionerna snyggt arrangerade på tallrikarna (som stjärnkocken Leif Mannerström brukar säga i tävlingsprogrammen på tv). Äppelmusten är en riktig aptitretare. Nyare tiders forskning har visat, att just måltiderna på ett sjukhus är mycket viktiga för både kropp och själ.

Kyndelsmässodagen i dag. Firas kyrkligt i morgon. Då ska precis allting kring julen och julfirandet vara avslutat, cirka sex veckor efter julupptakten. De allra sista ljusen till jul skulle nu nyttjas. Stumpar och annat från de hemstöpta ljusen kunde tas med till kyrkan. Man tog vara på allt. Det allra mesta gick att återanvända. Kyndel betyder ljus.

I Verum och Visseltofta har det jagats gris ganska hårt i vinter, men vildsvinen har visat sig vara svåra att skjuta. Jakterna kommer att fortsätta. I den bygden går jägarna ofta samman under jakterna.