Inte mycket att ta i näven för här inte

Krönika

En fin, högtidlig ceremoni som avslutas med att man skakar hand.
Så går det numera till när en utlänning blir dansk medborgare.
Det här med att skaka hand låter naturligtvis odramatiskt, men är faktiskt ett krav för att du ska få ditt danska medborgarskap.

Anledning till detta är som bekant att människor inom vissa extremreligiösa kretsar vägrar ta personer av motsatt kön i hand.
Och gör man inte det, passar man helt enkelt inte i Danmark och får heller inget medborgarskap. Extremt? Nä, inte alls. I Danmark har man resonerat som så, att om en man inte vill ta en kvinna i hand, så visar han tydligt att han inte respekterar jämställdhet mellan könen (så som man anser att den ska se ut i Danmark) och ska då heller inte ha danskt medborgarskap.
I Sverige har vi i stället återkommande fall där muslimska kvinnor tilldöms skadestånd för diskriminering, sedan de exempelvis nekats jobb på grund av att de vägrar nävhälsa på män.
Ett något annorlunda förhållningssätt, jämfört med Danmark. En ordning där den myndighet som är satt att värna rättigheter (diskrimineringsombudsmannen DO) i stället värnar rätten till att praktisera en medeltida, primitiv syn på relationen mellan män och kvinnor.

Bland de övriga kraven för att bli dansk medborgare finns bland annat att man ska var självförsörjande, ha bott i landet i minst nio år, ha genomgått ett språktest och dessutom ett medborgarskapsprov, med 40 frågor om danska samhällsförhållanden, kultur och historia.
Ja, så kan man också göra, om man tycker att ett medborgarskap är något fint, värdefullt och att vara stolt över, vill säga.
Gör man inte det, kan vi ju fortsätta att ha det som i vårt land, där det inte krävs mer än följande: Kunna styrka din identitet, ha fyllt 18 år, ha permanent uppehållstillstånd (PUT), uppehållsrätt eller uppehållskort, ha uppfyllt kraven för hemvist (bott i Sverige en viss tid), ha levt ett skötsamt liv i Sverige.
Inte särskilt förpliktigande med andra ord och absolut inte mycket att ta i näven för.

Nu lite framtidstro. Besökte ett evenemang på Yrkeshögskolan Syd i veckan och insåg snabbt var jobb-och karriärmöjligheterna finns, nämligen inom bygg-och transportsektorn.
Påminner också om Hässleholms livsnerv järnvägen, som i framtiden verkar få allt större betydelse för oss.
Betydelsen av tågverkstaden på Kärråkra för Hässleholm kan knappast överskattas och vem vet, det står kanske inte på förrän torrhamnshygget (allt mer uppvuxet) mellan Ljungdala och Stoby verkligen blir av. Vi får se.
Sist, en reflektion. De personer som ritar och planerar parkeringsplatser vid varuhus, i stan och utanför offentliga miljöer är troligen alla från samma kvarter på söder i Stockholm, samtliga i 27-års åldern, utan körkort och kanske rent av födda rakt ner i Kånkenryggsäckar på tunnelbanan vid Medborgarplatsen.
Totalt ovetande måste i alla fall dessa personer vara om moderna bilars bredd, eftersom parkeringsrutorna är så smala att bilisterna gärna larmar dörrarna i grannbilen. (Sådant får mig nästan att klökas.)
Eller anar jag en konspiration, en listig allians mellan försäkringsbranschen (höja premierna) och lackeringsbranschen?
Önskar härmed läsarna en så acceptabel måndag som möjligt. Blir det för trist, kräng en fastlagsbulle eller två.

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Brukar du rösta på dagens fråga?

Loading ... Loading ...